Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickan måste hufvudstupa bort, herre.
Mannen hade kommit ihåg den förnämsta af
sina stadskonster!
Då vaknade åter hatet i Thora, nu som en
flammande mordbrand! Det var nog då, hon
böljade att tänka de svarta tankarna, som gjorde
håret hvitt!
Men ve den på gården, som numera vågade
le — eller hviska ett klandrande ord ens i
smyg. Allt sedan kulan gick igenom två, hade
hon varit sådan. Både stum, blind och döf —
och kräfde orubbligt detsamma af folket.
Inte tycktes hon heller se hur död sonen var
vid arbetet, hur oduglig och gäspande lat, mannen.
Hon bara spände i sjudubbelt själf.
Att kunna hålla gården i arbetsfart den
tiden, var nog det styfvaste karlarbete någon
kvinna utfört. Men hon utförde det.
Allt stoltare blef hon med.
Så hände den sägen, att herrskapsmannen
på Yxegården sålde husets ena nyburna ko för
brännvin.
Stolt blod sjuder inte lätt upp, men det
färgar starkt.
Hela den dagen gick Thora omkring med
rödskyad panna och en vredes-storm i sig.
Till sist gick den loss öfver sonen.
Yxefolkets kreatur ledda ur båsen som
fattiglappens för gäld! Den skammen borde väl då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
