Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geln föll skramlande ned — gillet kunde
fortsättas.
Tänk dig, herre, dörren igenslagen om det
skrattet. Så kände hon det, som om allt hon
ägde brann inne där i det eldljusa huset — allt,
till och med de svarta tankarna, som gjorde
håret hvitt!
Han var visst värd han att...
Sakta, som halft förlamad, släpade Thora
sig i mångatan, dit hon blifvit visad. Huggen till
döds var hon, huggen af egen son. Hon kände
så säkert, att hon var huggen, att hon for med
handen öfver klädningen för att söka blod.
Innan den gamla Thora följde denna Thora in
i fattiglidret, knöt hon ned ett klädstreck i
bryggstugan. Hvarför visste hon inte riktigt; hon
bara kände, att det var godt ha med sig dit in
i mörkret!
Höstkylan låg på lur i det lilla gästrummet,
men Thora kände ändå som glödhet luft
omkring sig. Frosten i henne var till botten!
Ser du hvad jag gör, herre? Jag tar af mig
mössan, och det kan du också gärna göra. Det
är inte för något litet, du, utan för Gud Fader
själf och hans utvägar med oss, kryp! Det är
allt något att ta af sig mössan för, det!
Där, hopkrupen på barmhärtighetsbädden,
som hon själf skapat, fastfrusen i vreden,
skymfad, ensam, utan all annan tanke än att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
