Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åndtligen en dag hängde hvita lakan för
fönstren. En vecka senare lämnade stadsherrn
Yxegården för alltid.
Vid den hedersamma begrafningen iakttogs
allt gammalt — utom ett: hustrun följde inte
med till grafven.
När liktåget som en rökfåra ringlade sig in
bland träden och försvann, stod Thora ensam
på bron. Tankarna kommo snabba i den
stunden, och de rullade upp snabba taflor.
Nu var hon ju gammal; håret var en
åldrings, och ändå sjöd det af ungdomseld i
henne.
Hon ville ett — bara ett — men det ville hon!
Hon ville skrika i jubel och befrielse — skrika
så ropet skulle tränga in i skogen, blanda sig
med rökfåran, smyga sig in i kistan och följa
honom till grafven — och stanna hos honom
till evig tid!
Det ville hon!
Men så böjde hon djupt hufvudet och gick
långsamt in i fattiglidret, hvars dörr hon noga
låste igen.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
