Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bastard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik följde mig en bit till vägs, Ragna var
hindrad.
Tala blef det inte stort af — i böijan.
Jag hade tvångslärt att hålla af Erik —
hålla af honom, så starkt som man bara håller
af den, som man inte velat hålla af — men ändå
fanns det något i mig som stack.
Jag tyckte, ser du, herre, att han tagit
hennes själ ifrån henne!
Man kan ju kalla det en långsträckt orsak
till agg, efter hon var lycklig, men . . .
»Stig förstod väl hälsningen från Amerika?»
frågade Erik till sist.
Jag nickade.
»Det gick som jag trodde — hon gaf mig
fri hon, Kate, när hon fick höra hur det var.»
»Och Erik är själf lycklig?»
Erik lutade sig ned och plockade varligt en
senblommande skogsstjärna, innan han svarade:
»Ja, visst är jag lycklig, mycket lycklig —.
Ragna är ju sådan — att man måste vara lycklig.»
»Men rösten, Erik! Den är en gåfva gifven
att glädja med — en gåfva af Gud.»
Han log litet — log så där säkert, som när
det gäller något, man riktigt tänkt igenom.
»Jag tror nog den är en gåfva af djäfvulen,
jag», sade han till sist. »Sjunga kommer jag
aldrig att göra mer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
