Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bastard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så skildes vi åt med ett vänna-handslag.
Jag stod länge och såg efter den unga, litet
framåtböjda gestalten, som liksom tvekande vek
af in åt dunklet, efter att ha dröjt i solen så
länge den kunde.
Kanske var det det intryck jag då fick, som
gjorde att jag inte blef så särdeles förvånad, när
jag tre veckor senare vid kyrkogång fick från
predikstolen höra, att bonden och finsnickaren Erik
Erikson i Bro dagen förut aflidit, i en ålder af
28 år, i lunginflammation och efter endast tre
dygns sjukdom.
Besynnerligt nog tänkte jag under den
första svidande timmen inte alls på Ragna.
Jag kände mig själf stå för illa till boks...
Men når jag tänkte . . .!
Jag kastade mig genast i kärran och körde
mot sorggården, körde hårdare, än jag någonsin
förr drifvit en häst.
Föga är här sed och bruk, att kvinnor gråta
högt eller ropa vid sorg.
Men hon ropade, herre, ropade så det
hördes långt ut på vägen, ropade som inför rån och
mord.
Alla stodo handfallna inför detta.
Grannkvinnorna voro skamsna på hennes vägnar . . .
ingen förstod.
Lyckligtvis hade inte doktorn lämnat byn
ännu. Han gaf mig opium åt henne, opium och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
