Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svart och hvitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då rusar man ut, jublar, ropar och tackar
Gud, inte för snön, men därför att den är
hvit.
Och det hvita faller och faller!
Man rycker af sig mössan för att få känna
de mjuka budskapen på sin hjärna, för att låta
lefvande begrafva sig i dem.
Ja, då händer det, herre, att örnen lyfter
och flyr öfver bärgen, som blifvit milda, runda
och ljusa i det hvita.
Dalen höjer sig ur dunklet, allt höjer sig,
sinne, luft, och då ser man att himlen finns
kvar, det man inte trott förut.
Och sedan — mot natten kommer
klarheten. Himlen glänser stålblå med inlagda
silf-ver-stjärnor. Den globen öfver det omätliga,
gnistrande, oskärade hvita! Ja, det är nog ett
af de största Guds undren häruppe . . .
Men det hvita kan också vara farligt, må
du tro.
Ett år, jag hade häst då, ett stackars ungt
kräk, som jag räddat från timmerkörningens
råa fasor. Kampen hade också lidit af mörkret,
krubban var sönderbiten, hufvudet hängde och
fodret var varmt af håglöst flåsande.
Du skulle ha sett hans glädje öfver att få
sträcka ut i det hvita! Han gnäggade, frustade
och vidrörde flingorna så lätt, som om han
smekt dem med hofvarna. Hvarken han eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
