Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Micco Pajko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skada bara, att den, som bytt med honom
en gång, aldrig gjorde om affären.
Micco Pajko gäspade och tänkte resa sig,
men sjönk tillbaka igen och skrattade, ett sådant
där försiktigt smugglareskratt, som var hans vana.
Bonden, som han skulle hämta pannan hos,
liade sålt den för en hästhud och två
tolfskil-lingar kontant — dessutom skulle han hålla
hjälp till forslingen.
En hästhud!
Hvem hade en hästhud?
Micco Pajko hade sagt: »sin egen hästhud».
Inte hade väl han en hästhud?
Det skulle bli ovett af, förstås!
Och hvad pängarna angick — de två
tolf-skillingarna — de två kontanta tolfskillingarna!
Micco Pajko rullade om tanken i sig som en
tärning, slog — och vann. Det var bonden, som
hade sagt ordet kontant; han, Micco Pajko, hade
bara sagt, att han skulle lämna alla tolfskillingar
han ägde. När han nu inga ägde, så...
Det där lilla tankenöjet hade piggat upp
honom så pass, att han nu orkade resa sig upp.
Men riktigt belåten var ändå inte Micco
Pajko. Pannan måste ju hämtas så godt som
midt i natten, allt för den där ohängda
länsmans skull. Alla länsmän voro rackare — måtte
följa med guldtränsen, men den här var en
riktig dubbelrackare, med blått band på uniforms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
