Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buabruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla voro så onda. Fadern, just då i full blom
som förälskad 65 års narr, svarade, alldeles utom
sak, att Maja hade rätt, alltid rätt, mest rätt
därför att hon aldrig var sur och lipig. Då förstod
Margit till sist hvad det var i henne som haft
hygge och kärlek både i hemmet och i byn.
Den upptäckten gjorde ondt, herre, så ondt att
solbjörken började försöka förvrida sig till
knöl-björk »för att kunna stå vinden emot».
I ett var fadern sig lik: han tog Margit till
råds vid skogssälj och dylikt. Hans ärlighet var
sådan, att han behöfde ta råd — och Margit
var född med lagboken i sig. »Till tack»
började nu Maja att också dela ut lena hugg i
hemmet. Margit tycktes aldrig märka dem.
Aldrig försvarade hon sig. Hon bara kände
huggen som en svidande orättfärdighet! Men
läpparna krökte sig hvad det led till en båge under
bördan att hålla hjärteglittret tillbaka, ty det
gjorde hon också.
Så fick hon, Margit, vapen i händerna —
ett styggt!
Hon såg hur fördrängen i boden kysste
matmodern utan att bli afsnäst.
Den dagen det hände gick Margit omkring
i huset med hufvudet buret så högt som om
hon sett ned på alla — på styfmodern mest.
Till sist fann Maja för godt att söka
förklara sig. Fördrängen var en elak luns, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
