Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buabruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vill du ändå. Nå ja, många ord blir det
inte till.
Från den stunden kunde ingen vidare
beklaga sig öfver brist på utdelning i Margits
glädjebank.
Aldrig hade hennes skratt klingat muntrare
öfver gården, aldrig hade hennes vilja »att dra»
varit större.
Huset sjöd af jäkt — bröllopet skulle
nämligen bli så godt som genast — och om allt, allt
var Margit med! Ja, till sist erbjöd hon sig till
och med att bli »framma», fast det var mot sed
och bruk, så rädd var hon att inté göra nog.
— — — Grannröd var hon i fargen, och
ögonen glänste som stjärnor mot fall.
Hvad det betydde, tänkte ingen på, och den
som tänkte ...!
Själf tänkte hon nog minst, herre. Hon
hade ju bara en tanke. Ibland tyckte hon, att
hon sprang på ett svajande rep öfver ett
sjudande mörker. Men då klamrade hon sig fast vid
tistelorden, bakade in dem i bröllopstårtan, sydde
in dem i brudklädningen!
Och så skulle man inte tro på helvetet! Jo,
säger jag dig, jag tror och dömmer henne,
Maja, till evig eld. Vår Herre må i sin
barmhärtighet göra med henne som han vill!
Ung, oerfaren, uppvärmd, hade han inte varit
svår att snäija, han, pojken, men hålla honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
