Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buabruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvar blef värre. För att binda säkert, hade inte
Maja varit så noga med banden, och med svalkan
kom ångern.
Det var ju Margit han älskade — bara
Margit.
Så blef Margits svängande rep öfver mörkret
ett rep af glödheta nubbar.
Sven tog sig före att genskjuta henne hvart
hon gick, att tigga och att be. Om Margit bara
sa’ ett enda ord, så skulle han göra slut med
Maja!
Men Margit sa’ aldrig det ordet, herre!
Hon stod framför honom med nedslagna
ögon, fast sluten mun och hårdt sammanknäppta
händer.
Han lyckades aldrig drifva henne till tal
eller förklaringar.
Det var det enda hon riktigt visste att hon
inte ville: svara! . . . Det enda hon riktigt visste!
Den här Sven, som ville svika igen, var inte
hennes Sven, Sven i buom! Han var bara »en
talande». Och ändå gjorde orden han sa’ såondt
som hugg i öppet sår! Han högg ju i hennes
kärlek! —- »Men — aldrig visa dem något —
aldrig visa dem något!»
Om nätterna, bara gick, gick, gick hon! Jag
hörde henne många gånger, jag.
Maja lefde i en ständig oro, trots sin
segerkänsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
