Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buabruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varsamt, som om det gällt skydda ett
vacklande tempel för fall, lade prästen ihop
handboken. Ingen vågade röra vid henne — mer
än solstrålen.
Nickande och leende gick hon åter ned
öfver gången.
Så hördes ett skratt! . . .
Bed till Gud, herre, att du aldrig må få höra
det skrattet från någon du håller kär!
Vi måste handbinda henne . . *
Efter tre veckors våldsam kamp kom
själens fullkomliga begrafningsakt, och med den
kroppens hälsa tillbaka.
Jag har så ofta undrat, om hon skulle haft
större motståndskraft mot den stora sorgen, om
hon sluppit nöta ut sig på de små krafven?
Det är tungt, herre, ständigt göra mer än
man orkar . . .
Margit är glömd för längesedan: hon är
blifven »buabruden», vår näjds poesi och saga.
Det är inte litet att få bli en näjds poesi och
saga! Många af oss bli till intet alls!
Se på henne nu, herre. Se hur klar
profilen står mot det svarta hucklet; se hur
lång-fransade ögonen äro, och hör hvad hon sjunger:
»I skogen bor vännen, i skogen bor Gud —
i skogen bor solen, i skogen bor du!»
Till döds måste hon brytas för att bli
lycklig, ty hon är lycklig nu, hjärte-Margit . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
