Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En björnhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fly! Hvart skulle han fly?
Det fanns ju bara en stig, och på den satt
björnen, vaggande och vädrande.
Nalle, gammal och erfaren, (han hade plockat
inte mindre än fyra kulor ur kroppen !) hasade sig
framåt sakta, sakta. — Ett par tum då och ett
par tum då . . . alltjämt vädrande och
mumlande.
Han kunde inte få korn på krypet.
Människa? Nej. Får? Nej, inte riktigt.
Och hvad var det det hade för hvitt i toppen?
Var krypet en svamp? Det var nog en .svamp,
en stor ny sort!... Nalle var vegeterian. Han
tyckte svårt om svamp. Stjälpande sig på alla
fyra tog han ett par luffande steg framåt–
Johannes, hjälten, böljade rabbla upp »Gud
som hafver barnen kär», varande en tillräckligt
storsinnad ande, att inte längre komma ihåg
några slags »misslyckade Gudsbegrepp».
Björnen saktade af — men fortsatte sedan.
Då, o, blygsel, råkade Johannes tänka på
ett skrock — att den som kallade björnen
»fader», inte skulle bli rifven.
Skrock?? Aldrig sänka sig till det!
Han skulle stirra på djuret,* magnetisera det
med sin blick, med sin blick!
Björnen lyfte sig varsamt öfver »holmens»
kant. »Bössorna» voro så illmariga. Något eget
— var — det — ändå med svampen!
Nordanfrån. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
