Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En björnhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes försökte stirra in i nalles ögon,
stirra majestätiskt.
Men det är rysligt att stirra in i ett par
björnögon, herre: de äro som flammande, blixtsnabbt
hopkrympande och sig åter vidgande
bärnstens-eldar. Man drages in i dem!
Johannes fick yrsel . . . Han såg genom det
gula, rakt in i hjärnan, såg huru nalle styckade
honom — letade ut de bästa bitarna!
»Tvi dig, ditt otäcka spektakel!» skrek
Johannes, nu så alldeles utom sig själf, att han
blef en nordöfverpojke igen och kände behof af
att efter god nordansed håna »gamlingen».
»Tvi dig, tvi dig, tvi dig! Tror du kanske
att jag är rädd för dig, din gamla korifvare?
Tvi dig, tvi! sa’ jag.»
Björnens hittills bekymrade ansikte slätades
ut med ens. Nu hade han fått grepp på krypet!
Hörde till bössorna — ändå, men till
pojk-bös-sorna! Skulle knastras och bäras hem till mor
och ungarna, som jämt käxade efter kött och
kött. Mager var han visst, kräket, men en
munsbit blef han ju alltid!
Säker på sin sak, nalkades nu nalle lugnt,
med blodrödt gap och hopdragna, tindrande
ögon.
»Utmärkta herr björn och fader», skrek
Johannes, nu på knä och med hopknäppta
händer. — »Hör du — fa-der, om du bara låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
