Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En björnhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så tokigt åt, att Johannes, halfdöd af fasa som
han var, måste skratta. Ja, han skrattade, herre,
så han höll på att trilla ur trädet, utan skakning,
skrattade så han snyftade.
Men — så fick han en tanke — som
verkligen var hans egen. Han kunde ju fly nu;
stigen var klar och nalle sysselsatt. Men
Johannes hade fått björnfrossan, herre, han kunde
inte röra en fot.
Nalle rullade hufvudet allt fortare och svor
allt värre, till dess han rullat och svurit upp
sig till fullt ursinne. Var just likt en
»bössornas» fega afkomma att kasta »gryneld» i halsen
på en hederlig björn, när han inte dög till mer!
Men så skulle han också — —
Glömsk af den osäkra marken, grep nalle
åter fatt i björken — nu på allvar.
Svaj, svaj, svaj!
Aldrig har en »kart» blifvit bättre skakad!
Johannes kände sitt tag slakna, sina sinnen
förvirras; han tryckte studentmössan till sitt
hjärta och föll, herre, föll som en man, efter
han inte kunde annat — föll mjukt, varmt, skönt
— direkt på björnens yfviga rygg!
Nalle vände på hufvudet och stirrade häpen
på krypet; Johannes stirrade lika häpen
tillbaka — försiktigt läggande upp sina ben på den
urriga pälsen, »ifall det skulle falla »far» in att
vilja ta sig en smakbit i förväg».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
