Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var rösten så skrällig! Det lät som om hon
talat ur en vasspipa!»
Modern sa’ försmädliga ord, men Enoch
kände sig nöjdare än han ville erkänna.
Hemmet utan flickan — det vore dagen utan dager.
Helst hade han velat rita öfver dörren: »Inga
friare hit!» Men det teg han med.
Själf tycktes Lisaj inte ha tanke på gossar.
Hon »surrade» och »glömde»; tryckte ett
litet märke på arbetet här och ett litet märke
där. Stod på kvarnbacken och lät det
»olof-vandes» lösta solhåret blåsa i vinden — och
blef alldeles vild när våren kom! I sin gröna
vadmalskjol dök hon upp öfverallt i skogen,
med händerna fulla af sippor, mossa och löf.
Modern till och med slog henne för den
odygden — men den satt så djupt, som om hon
haft den i blodet.
Hjärtat tycktes lika outveckladt som
huf-vudet — och så skulle kärleken komma just till
henne — så öfverrumplande våldsam!
Enoch låg, när det hände, hårdt i tygeln —
hårdare än någonsin.
Genom egna försök säker på, att frosten sög
mest all sin styrka ur träsken, ville han bilda
ett slags härnadståg mot pesten genom utbyte
af arbetskrafter.
Hvarje bonde skulle förbinda sig till
krigstjänst i så och så många år mot frostfolket:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
