Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han for omkring i socknen, talade,
predikade, grälade, köpte, sålde, gaf löften, ja,
mutade med, när sådant bar sig.
Var det då underligt att han inte såg, att
Lisa numera lefde sitt lif i en annan?
Det var en besinningslös kärlek, hennes,
herre, en kärlek i kvitter och jubel — utan tanke
på ansvar och följd — en äkta vårkärlek!
Han var inte så ung, mannen hon älskade,
men tycktes vara det, inte så vacker, men
tycktes vara det.
Han var fast hos prästen för en tid som
rumsmålare och kunde berätta, inte om kungar
och om troll, men granna historier om sig själf.
Snart tyckte Lisa de historierna vara de
underbaraste och skönaste hon hört.
Han var »grefveson», må du tro, uppfostrad
i smyg på ett gammalt slott, som skulle bli
hans en gång, när en viss grym någon dött, och
då skulle Lisa bli hans grefvinna!
Hvad kunde hon göra annat än tro, hon,
hon, som bara fått en gåfva — trons!
Nej, henne dömmer jag inte — — nej, nej
— — men modern!
Hon skulle kanske ha ropat som under
mördareknif, om jag sagt henne, att hon velat
flickans fall!
Nå ja, kanske hon inte ville det, precis, men
låta henne bli litet suddad af en »nedöfverbo»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
