Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en grann syn se dem på det sättet
arbeta tillsammans.
Enochs slägga, tyngre än alla de andras,
piskade säden så snabbt, att det blef ett riktigt
styft göra för sönerna hålla slagen samman.
Skjortan var uppryckt öfver bröstets breda
spänning, och öfver pannan låg hot och vrede.
Han hade dagen förut med prästen haft ett
samtal, som ännu sjöng i både hjärta och öron
och blod.
Genom dörren syntes det solljusa landskapet
utanför; — men Enoch såg ingen sol — bara
skugga — idel skugga.
Det skulle nog drifva honom att ge tappt
till sist ändå, kopplet, som inte dög till annat
än skälla — och skälla »nej!»
Hvad tjänade allting till! Han kände att
tröttheten grep honom.
Då fick han genom dörren sikte på Lisa,
som kom flygande nedför kvarnbacken, och med
henne såg Enoch med ens solsken både inom
och utom sig.
»Det skulle nog gå — han skulle bara
hålla i, ruska dem — skaka dem!»
Lisa sprang på ett underligt sätt, rakt fram,
som om hon varit framdrifven af en egen hård
vind.
Jå& på logen flög hon — och fram till
fadern. Blicken var stirrande, kring munnen låg
Nordanfrån. 4 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
