Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hastigt blef alltid Enoch åtlydd, men nu
flög hästen i skaklarna.
Färden gick i sken nedåt prästgården.
»Jo, målaren hade brutit upp för tre
timmar sedan.» #
Enoch höjde piskan.
Ve hästen den dagen!
Sent på kvällen kom Enoch tillbaka med
en annan häst för kärran.
Bredvid sig på sitsen hade han målaren,
som satt hopsjunken och slö och hade ett bredt
märke kring halsen som efter ett skamjärn.
»Hvar är Lisa?» frågade Enoch utan att
tyckas se hvarken hustru eller söner, som stodo
samlade vid bron.
Ingen visste hvar Lisa var.
Sönerna hade ingenting sagt om brefvet, och
modern hade inte haft tanke för annat än detta
fruktansvärda med Enoch.
»Passa honom», sa* Enoch kort och kastade
målaren handlöst in i sönernas ring, som genast
slöt sig samman om »godset» och förde in det.
Nu när Enoch var ensam vacklade han till.
Kungsträdet hade fått sitt första rothugg,
herre!
Men så drog han tungt in andan, drack en
klunk vatten vid brunnen — och gick långsamt
in i skogen.
Han behöfde inte leta länge, innan han fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
