Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand — och så handlöst ut med belackaren på
den smutsiga gården!
Lisas ögon hade fastnat på den glimrande
ringen, fastnat utan att röra sig.
Efter en stund smög hon sig ut och sprang i
ilande fart mot skogen, där den djupa tjärn låg.
Snabba löpare voro bröderna — men det
behöfdes.
Hon kände hvaije snår, hvarje stig hon,
skogsbarnet.
Men Gud ske pris, herre, de hunno fånga
henne, innan mörkret fallit!
I sin ångest, sina samvetskval och sin dubbla
skamkänsla skickade nu mor Brita bud till mig,
»att jag skulle komma och läsa öfver guddottern
min».–
Signerier höra ihop med obygd, ser du.
Jag kom, och jag läste, herre, läste ur
djupet af mitt hjärta, inte böner öfver men böner
för barnet — som gått så illa vilse.
Bönhörelse kom åtminstone för stunden.
Hon fick somna från sin sorg, somna så godt
som om intet ondt funnits till i världen — fast
tårar och kvidan fortforo också i sömnen.
Det blef dystra dagar nu på Älgögården.
Ingen talade för tals skull, djupast teg Enoch.
Han hade gått förödmjukelsens väg till
prästen för att fråga ut sanningen om ringen.
Sannt var det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
