Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var gift, han målaren . . . allt var lögn
i honom, utom förmågan att berätta lögner.
Modren talade heller inte, utom med
ögonen, ty dem flyttade hon ständigt från Enoch
till flickan — från flickan till Enoch, som om
hon velat afväga något, och ju mer hon afvägde,
ju skarpare blef uttrycket af ofrid i ansiktet.
Men agget satt för djupt för att kunna
brytas upp med ens.
Den enda, som talade ibland, var Lisa, men
hennes lilla skrälliga röst skar så hjälplöst i
den tunga tystnaden, att den verkade som en
skärande pina.
Allt arbete sköttes — men det var som om
döda menniskor arbetat på en död gård.
Två af sönerna stodo till sist inte ut; en
tog tjänst, en gifte sig helt oförmodadt. De
andra höllo sig ute och borta, så mycket de
kunde och mer.
Så länge Enoch var i rummet, tog aldrig
Lisa ögonen från honom: ett par gånger
försökte hon skyggt ta’ hans hand, men då drog
han undan den med sådan kraft, att hon höll
på att falla.
Han såg aldrig åt henne vidare.
Hvad det led tystnade också Lisas lilla röst
— — Hon blef allt mera skygg och gret ofta.
Men till skogen med hvad däri fanns —
sprang hon aldrig mer . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
