- Project Runeberg -  Nyländska folksagor och -sägner /
25

(1896) [MARC] Author: Anders Allardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Likaså jikk e mä de ander o tridi. To skriker spotji té, va an hadd
ti jöra mä flästji.

„Hår an lust ti fräist styrkon sin mä mäj?" tykt drändjin.

„Kom hi baratt, så spotji.

Drändjin to i an o kasta’n ut för kvarn, so at lårbäine brast
åv för an. Senn börja an mala, o naer alt va mala so jikk an himm.
Härrn bläi bara räddare o sku jsema ha vari åv mä an.

Nu säjjer senn härm: „He blir krig i lande, vil int du far ti
krig?"

„Jö“, så drändjin, „bara ja får måt".

Härrn lova he, o drändjin börja rust se. Han jord en måtväisko
uto tolv hästhudar. §u tunnor ol satt an o ti. So jikk an ti skoj in
o to den största talln, som fantist, ti piskskaft. Tjugu okshudar jord
an ti snärt, o so for an ti kridji.

Naör an kom ti, satt an se po en höger kulla ti äta. To börja
kriksfoltji sut po an, men an va skotfri. Ti slut tö en kulo i
smör-tunnon ansis. Men si to bläi an arger, slö händren ihop, tö piskon
o so slö an, so at fiendn stalp allihop.

Senn jikk an åter ti härrn o birätta hur e hadd gått. Do vist
int härrn mér, va an sku jör mä an, men ti sista slute hitta an po
råd o tykt: „Ja låna för en tid senn su tunnor gull ti hälviti; om
tu far ti ätt he, so får tu hälftn".

Jå, drändjin lova full fara, ba an sku få måt, o he fikk an.

Han lå åter matagallan sin full o räist åv mä sina björnar. Naör
an kom di, so va an daer portvakt, som an hadd slajji lårbäine åv.
Fån så, at an int hadd låna nogo gull. Men pörtvaktn tykt: „Jé’in
nu ot an bara, annors jör an åv mä hela hälviti". So fikk an do
sina su tunnor gull o för tibåka ti härrn mä e.

Ätt en tid kom di et soråd ti slote o börja skrik daer. To så
härrn: „Gå lag bort he daer soråde!"

Drändjin ut o börja sloss mä e. Po lande vann drändjin två
kvällar oråd. Men tridi kvälln fikk soråde an narrager nér i vatne,
o daer tö e live åv an. So slapp härrn an, o so va he slut mä den
sågan.

Jmfr Nyland II, sagorna 42—47.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aanyland/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free