- Project Runeberg -  Nyländska folksagor och -sägner /
33

(1896) [MARC] Author: Anders Allardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

do hur fatit han hadd de dser himma o at, om han int sku kuna
bitåla de, som han va skyldi, sku di tå kvarnen å honom, o do sku
de va aldélis slut, för de lilla han nu kund förtjéna, so va de mä
kvarnen. Do så håvsfrun: „Om du lovar ot mäj de, som nyss ha
blivi fodi dser himma, so ska du bli rik o alder mér bihova lida nod“.
Mölnarn fundera po såkin o tägkt: „Kanski nu nogon katt eller hunn
ha blivi född dser himm, o denn kan man ju gé“, o so lova han.

När han komd himm, so fikk han hora, at hustrun hadd fodi
en pojki. Do bläi han so rädd o vist int, vart han sku ta vsegin.
Han birätta senn för hustrun, va han hadd lova håvsfrun, o hun
bläi o rädd.

När di hadd fundéra en stund po såkin, tykt di, at de sku va
bäst ti soka en spåkärigg o frsega å henna, va di sku göra, at int
håvsfrun sku tå déras pojki. Spågumman så do, at di sku akta
honom for vatne, isynnerhét för kvårndammen, at han int sku slippa
nsBra denn. Di försökt va di kund ti akta honom, so at han int
slapp nsera dammen.

När han bläi äldre, gift han säj o bläi vallgubbe o hustrun
vallgumma. Han hadd en flöjt, som han bruka blåsa på, o di hadd
mogga glåda stunder tisammans, medan di valla sin jord.

En gogg gikk ett å krittren nér ti Sostrann, o han sku gå öfter
de, men komd ti gå so nsera vatne, at håvsfrun fikk tåg i honom,
o han bläi bortfori å henna. När gumman hans så de, bläi hun rädd
o spragg nér ti vatne o sku jölpa sin mann, men hun bläi mse
bortfori å håvsfrun.

En kväll satt dom dser nér i håvsfruns granna sål. Do komd
di ihåg den tidn, när di båda valla sin jord, o han blåst po sin flöjt.
Han to do framm flöjtn sin o börja blåsa di sama tönena, som han
förr bruka blåsa. Utan at di vist nogo, bläi di flytta ur den granna
såln tibåks ti sin jord, men di känd int mér varann. Di birätta alt,
som hadd händi dom, o do känd di ijänn varann o bläi so glåda o
hold bröllop po nytt. Glåda o lykkliga levd dom senn tils di do.

“. Hur Skoromatti fikk prinsässon.

(Böle i Ingå).

He va én gogg en konugg, som hadd en slabask, som kallast
ti Skoromatti. Han stjikka honom i et serand ätt jäst. So va an i
su år borta, förn an komd himm mä jästn. „Var a tu vari so ländji?"
frsega tom senn å honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aanyland/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free