- Project Runeberg -  Nyländska folksagor och -sägner /
50

(1896) [MARC] Author: Anders Allardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åter. So jikk an ti fadern o birätta, kvart an hadd vari, o så, än
an va hans pojtji.

„Gå tu véjin denn bara, igga ä tu menn pojtji“, så fådern, för
an tjänd igga onon.

„J6u, jöuu, så pojtjin bara, „nö ä ja idran pojtji, ja ska gå o
ärja för ider, so får ni gå häiman“.

Fådern jikk häim o birätta för hostron sin, än pojtjin va tihånda
änn, som va bortkomi. Men möd ron vild int tro e, än pojtjin mäiran
sku kuna finnas i live. Pojtjin han ård åkern ti slut, so spänd an
hästn ur o jikk häim. So jikk an inn i stuvun ti mödron o sser, än
an va hennas pojtji. Men mödron trodd int e, för hun tjänd igga
hälder onon. „Gå tu véjin denn bara, igga ä tu menn pojtji“, så
un. Men han påstö, än an va. Taer hadd an mörsgumman ti liänta
inn lite måt åt se. 0 gumman hänta to inn lite, kva un hadd, men
he vild igga förslå, kva gumman hänta, naer pojtjin sattist ti ita; han
bå bara, än e sku häntas mäiran. So så gumman, än an sku få gå
senn vég, „för ja orkar int skaffa måt åt de“, så un.

Pojtjin tö stakan i hånden o jikk senn vég.

Taer komd an ti äin smiddjo. So jikk an inn o fraega uto sminn,
om an int bihovd nogan kår.

„Jö“, så sminn, „kva vil du hå i månan ti lon?“

„Ja vil int hå nogan lon“, så pojtjin, „bara ja får jé sminn äin
spark, nser månan ä full“.

„No, gå kvil de to ti morin“, så sminn, som tykt, än he va
mytji billi lon.

Om åron morin jikk dom to båda ti smiddjon. Sminn tö te
grövsta jaerne, som an hadd, o lådd i haöln o bå pojtjin drå pustn.
Naer jaerne bläi häitt, so tö smiim ut e o satt e up städe o bå pojtjin
slå upa. Pojtjin tö te största släddjon, som daer va, o slö til, än jaerne
flöug krigg häila smiddjon o stabban o städe för inn i jorden. Sminn
bläi arger o bå onon gå véjin senn. Taer sparka an sminn sönn an
röuk ut jinun dörn o yvi fyra hölass, som stö utanföri. Pojtjin tö
te största jaerne, som daer va, ti staka i hånden, o so jikk an senn vég.

Taer komd an ti äin ståd. So går an inn ti borrmästarn o fraega,
om an int va i bihöv om kår. So svara borrmästarn, än an vild hå
onon, „bara vi komber överäins om prise“, tykt an. „No, ja vil int
hå nogan lon“, svara pojtjin, „bara ja får jäva borrmästarn äin spark,
naer åre ä slut“. Borrmästarn va mytji nöjder mä he, tifå so
billiger kår.

„Gå to o sova“, så an åt pojtjin, „so får du i moron fara mä
tom åder dräggana ti skoj in“. Aron morin komd äin drägg o väkt
upp onon o bå, än an sku koma ti sköjin.

Han svara: „Farin ni föri, nö hinder ja bakett“.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aanyland/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free