Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sir upa, om nojin ska bör koma o sät se ti börs. Naer injin syndist
bör koma, so sattist pojtjin ve äin taldrik ve borde o böija ita, naer
an så, än daer va so gö måt. Men bäst e va, so komd daer inn äin
ett te anan, so magga, som taldrikana va satta. O dom sattist kvar
o äin ti senn plats, men han, som sku sässas taer, som pojtjin sat,
va iitan plats.
Daer bläi äitt bulder å. Pojtjin fikk i senn laggstöl, som an sat
upa, o börja slå ikrigg se. So slö an so läggi, som an så nogan ti
roras i kvaernen. So sat an se up senn stöl åter, tess mölnam komd.
No, mölnarn bläi häpiger, naer an fikk si pojtjin i live.
So birätta pojtjin altsammans för onon, hur tilganjin hadd vari,
o så: „Jaerett får ni nö mala bodi dagar o nöter, int komber nojin
mäiran o förstör idart malandi".
No, pojtjin mala sin séd, o so binder an ihop sina säkkar i klyvjar
åter, lika som an hadd, naer an komd, o so går an häim.
Naer borrmästarn fikk si onon i live änn, so bläi an so
förvå-nader, än an int vist mytji til se hälder, för an vist, än e sku bör
lida åt slute mae onon. So bå an uto pojtjin om noger dagar ännu,
men pojtjin maegå int mäir. To stö borrmästarn daer möt äitt
fönster o gruva se. So så pojtjin: „Ja sku jäv te spartjin nu, som ja
hår fått lov til", o so sparka han ti borrmästam, än an flöug ut
jinun fönstre o för höukt upp i syn.
Me sama komber frun inn o, so så an: „Ja ska jäv åt frun äin
spark ow, o so sparka an tö enna, än un flöug ut sama véjin som
borrmästarn. Sidan röpa dom åt kvarådra upp i syn: „Jaer ä ja,
kvart ä tu?w O ha dom int komi nér, so ä dom ti ännu.
52. Den blinde gubben.
(Tenala).
En gång seglade ett fartyg ut från Finland. Då det kom långt
ut på hafvet åt hednavärlden till, uppstod det töcken och dimma.
Manskapet ombord ankrade då samt gick i land, där man såg en eld
brinna.
När de kommo fram, funno de elden uppgjord inom en ring,
som liknade en kolmila. Inom denna eldring låg en blind gubbe
och värmde sig. Han sporde de ankomna främlingarna, hvadan
de voro.
„Från Finland är o vi“, svarade de. När gubben hörde detta,
vardt han ovanligt glad, ty han sade sig icke ha varit i Finland på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
