Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friaren i svinskinnspälsen gaf henne nu en stor förlofningsring
af guld och skar dessutom ur sin svinskinnspäls en lapp, som hon
skulle förvara. Lappen skulle bröllopsdagen „märkasu i pälsen.
Flickan gaf också åt honom en förlofningsring, hvarpå han
återvände hem.
Fan kom nu till honom och frågade, huru det hade gått for
honom på hans friareresor. Han berättade då, huru alt hade gått,
samt visade förlofningsringen och sade: „Det är här midtemot på
andra sidan sjön. Jag måste därför ha en bro af silfver med
guldledstänger till min friaregård“.
Fan tänkte uppfylla sitt löfte och släpade guld och silfver alt
hvad han kunde, men det räkte ej till längre än öfver halfva sjön.
Då kom fan till friaren och sade: „Nu har jag ej kvar mer än fem
kistor i Spanska sjön, och hvad käns det här, så att nu måste
kontraktet upphöra".
Mannen gick in härpå, men sade, att fan dock först skulle göra
honom ren, emedan smutsen så hade grott in i skinnet, att han icke
själf fick bort den. Fan måste uppfylla hans fordran och förde
honom till en sandöken. Där fäste han honom vid en stång och förde
honom omkring liksom en slängkälke och slet så smutsen af honom.
Därpå förde han honom hem till hans egendom. Där putsade
mannen upp sig, tvättade och rakade sig och var sedan så vacker och
fin i skinnet som ett nyfödt barn.
Sedan befalde han kusken spänna för och sätta svinskinnspälsen
i vagnen, ty han skulle fara rundt omkring sjön till brudens gård.
Då han kom dit, blef han inbjuden, men ingen kände igen honom.
Då han började tala om sitt tillämnade giftermål, var det de äldre
döttrarna, som ville hålla sig framme. Men då svinskinnspälsen bars
in, och han frågade efter den urklipta lappen, så var det den yngsta
dottern, som steg fram med lappen och „märkteM den i hålet på
pälsen.
Så började man rusta till bröllop, och att detta skulle bli stort,
kan man förstå, emedan fan själf också skulle bjudas dit.
När bröllopsdagen kom, och alt var i ordning, och brännvin fans
i stora åmar rundt omkring gården, och bröllopsfolket var församladt,
då gick det de äldre döttrarna så till hjärtat, att de hängde sig, för
att de ej tagit honom, då han ändock till först friade till dem. Då
kom fan och hviskade brudgummen i örat: „Jag fick två i stället
för en".
Mycket belåten var han då redan. Men som där fans att tillgå
huru mycket brännvin som hälst, samlades där all världens sluskar
rundt omkring och de började dricka och svära och slogo ihjäl
hvarandra. Fan satt midt på gården glad och förnöjd och gick alt emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
