Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naer nu våren komd o rävn va svultin, börja an gå omkrigg
up uppbörd.
Först komd an til buttjin.
„Hur håkeln ska tu få me i de?" fraega buttjin.
„Oh“, så Mittjil, „stig upp taer up hympiln, so står ja nidanför
me ypit gap, so sprigger du i me."
O buttjin djörd som Mittjil bå. O bäst e va so komd buttjin
tagandist o slö mä hörnen Mittjil undi bryste o kasta onor fläira
kvarv upp i vädre. O Mittjil bläi ti ligg up ryddjin o gap o djäisp
ett åndan senn.
Naer an hadd liga äin stond, kröup an åter upp o komd ti si
ett suggon, som an hadd lämma bräivider séslåran. O taer stö
sug-gon fåiter o trinder mä int minder än su smällfaita griser.
Snålvatne rann ur munn up rävn, naer an skoda grisen.
„Si nu, suggon min, nu sku ja bör it upp grisen din", så an.
„Häj jå", så suggon; „men innan du djör he, so bit me lite
först i ora, so får tom grisen dans".
„Häj jö“, så Mittjil. Men naer an so bäit enna i ora, so hiin
ti grymt o skrik — o he sku va äitt skrål o äitt jud, som va grömt,
men to spragg o all grisen up onor, o tom ti slép o drå o knip i
orona o rompon o nesan, so än Mittjil slapp mä halv live undan dom.
Men Mittjil djikk nu til märun, som stö i sölen framför
lädu-dörn mä äin vaker fula bräivider se. Han va so faiter so e riktit
stjäin å onor. O, he kan man nö förstå, än Mittjil va mor om munn.
„Nu får ja it upp fulan denn", så an.
„Häj jö", så märun, „men tu ä nu so stjiti millan téndren, än
e raett ä synd o skamm. Kund du int hugg téndren i rompon min,
so än dom äin gaggo sku bli räina".
O Mittjil djörd som märun bå. Men hun va int säin ti knykk
up rompon; o taer fasna Mittjil mä téndren, o märun ti sträkk yvi
stobbar o stäinar. O fajjin, som stö up äitt höukt bjärg, ti grin, so
än gape för upp ti orona. O märun djörd nu åter äin knykk, o taer
lossna Mittjil o tappast bakett o bläi liggandist halvdoder undi äin
grän. O taer satt äin pojtji o kvista mä yksen sin. O naer an nu
hord, hur Mittjil ygka se, so bläi an so skraemder, än an fald yksen
nider. Olykkon vild, än un full mä biti rakt up romptaggan up
Mittjil. O Mittjil i vég utan rompo.
Naer an nu komd häim o tom åder kusinen fikk si onor
romp-löuser, börja dom grin åt onor. Men Mittjil lyft knipiln i vädre o
skaka onor o så: „He ä up ny möde, he ä up ny möde!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
