Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So så kundjin: „Tu mo nu fara“, o gå åt’n äin gamal häst,
som dom kalla ti vatukogkarn, ti rida upa.
No, pojtjin satt se up hästryddjyn båkländjis o klappa hästn
sakta up gompn o suggd äin munter viso: „Häj jö, o häj o hi!“
So räid an nér ti sköjin, o so lämma an vatukogkarn taer o
to senn stålsködd häst o sin värj o. O so för an mäddom ti
djur-gårdn ti sia.
Naer to dratjin kom imöt onon, so hugd an huvu å onon mä
första huddji.
No, so för an tibåka ti sköjin o lämma senn stålsködd häst tser
o tö vatukogkarn dserifrån o för ti slote tibåkas. So fråga kundjin
å onon, om an så nogontigg o.
No, pojtjin så: „Nö så ja“, så an.
So anan dåin, so sku dom ti försöka åter, prinsana.
Nser dratjin åter kom, so för hästana däiras ti sköjin, sön snuse
skaka up dom.
So så pojtjin åter åt kundjin, om int han o sku slipp o sia.
„Jå, kva djör tu ti“, så kundjin, „int kan tu nogontigg taer
biställa hälder uträtta“. Men pojtjin läit int säj se, utan fråga änto,
om an int sku slippa. So så kundjin: „Tu mo nu fara o tå
vatukogkarn åter“.
Pojtjin satt se up ryddjyn åter bara o klappa hästn up gompn
o suggd senn muntra sogg: „Häj o ho, o häj o hl’!“ bara. So bar
e å nér ti sköjin.
To lämma an vatukogkarn taör åter o tö senn silversködd häst
o sin värj o. O so räid an ti ormgårdn.
No, so kom tvåhuvud ratj in imöt onon o vild it upp onon up
ställe. Men pojtjin räid up dratjin, o hästn trampa äitt huvu å mä
fötn, pojtjin hugd ana huvu å mä värjon sin. So va tvåhuvudratjin
do to.
No, pojtjin räid ti sköjin tibåkas o tö vatukogkarn senn o räid
ti slote.
Kundjin frågar å’n åter, om an så nogontigg.
„Nö så ja“, så pojtjin o djikk åter ti sett vånliga arbäit.
No, tridi dåin so sku dom åter ti försöka onyo, prinsana alla
först. Naer trihuvudratjin kom imöt dom, so bläi hästana rädda o
vénd omm o spragg ti sköks, sön små stäinar flöug krigg orona.
Naer trappsöparn åter likasom tom åder dagana fråga lov, om
an sku slipp o sia, so så kundjin: „No, tu ä nu riktit äin brotfaligg,
som o ska ti kvar äinda då. Kva må tu djör ti, int får tu igga vita
o sia änto, int“.
No, pojtjin tykt bara: „Nö får ja sia, bara ja slipper ti, int ä
he nogon såk mä he, int“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
