- Project Runeberg -  Nyländska folksagor och -sägner /
168

(1896) [MARC] Author: Anders Allardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

smaka brå, men naer an hadd iti äin stond, so tjänd an, än © börja
koma små knölar i huvu up onon. O naer an hadd sluta ti ita, so
hadd an fullväksta hörn i huvu. So tykt an: „Nu ä ja aldäilis oly kkli,
för nu täks ja int vis me för nogan mänisa mäir hälder, intu.

So börja han åter vandra lägger innåt sköjin. So kom an ti
äitt ana frukttrae, som va mä roda frukter upa. So tykt an: ^Tom
budi int va sämber som dom första fruktren, ja budi smak up tom o“.

So tö an äin par tri stykkna å tom o, o so börja an ita å dom.

Naer an hadd iti äin litn stond, so tjänd an, än hansis hörn
börja minskas, o naer an hadd sluta ti ita, so va han aldäilis utan
hörn. So tägkt an för se sölv: „Tetta kan va lika stör lykko åt me
likasom tjäppn o skönanaM. So tö an noga räido up sköjin, hur dser
va, o so djikk an ti lånsvéjin tibåka.

So kom an ti äin by, o i början up byin so va daer äin smiddjo.
So djikk an inn o bäidist åt se arbäit. O so fikk an arbäit, tom tö
onon likasom ti smidilaerigg. O so fikk an äin litn dakspägg for
kvar då. So naer an hadd vari äin tid, än an hadd fått såmbla åt
se lite päggar, so kosta han åt se äin frakk. So va an ännu äin
litn tid daer, o so tjoft an åt se äin hatt o ti sista slute äitt
löus-sägg. So tö an räispass å sminn o för daerifrån. O so tjoft an ännu
äin korg mä lok upa åt se, o so djikk an upp ti sama sköjin, som
an hadd komi ifrån. O so tö an åt se frukter korjin full, o so för
an tibåka ti sama stån, som kundjin bodd yty.

So djikk an upp ti kuggliga slote. To fråga vaktren å onon,
kva han vild. So svara an, än an hadd frukter ti sålo. So djikk
äin å vaktren inn ti kuttjin o så, än daer va äina, som hadd frukter
ti sålo. So kom kuttjin ut ti si up dom o fråga lov, om an sku
få for äin par stykkna upp ti slote ti visas.

Jö, han gav lov, men han satt to äitt mytjy höukt pris up sin
frukter.

Naer to kuttjin hadd vari inn o visa tom fruktren o kom tibåka,
so så han: „Tom mo kosta, kva dom vil, vi tår dom allaM. O so
knalla pojtjin ostå åter, naer an hadd fått senn bitålnigg.

Kuttjin åter stäld ti äin störer middå o laga fruktrena ti
stu-nigg. Naer e to va duka, so sattist häila kuggliga svitn ti ita. So
djikk kundjin ti först ti borde o tom andra alla ett åmigg, so än
prinsässon, som va yggst, sattist alli sist vider bérde.

Naer dom to hadd iti äin stond, so så kundjin, naer an så up
prinsässon: „Kva ä he för knölar, som tu hår i huvu dett?“

O so börja dom si up kvarådra, o so hadd dom allihop knölar.
Ett äin stond, so sprakk e ut fullväksta hörn.

So så kundjin: »Härijésta, kvart ska vi nu tå véjin, nu ä vi
alla äitt hörngardi*.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aanyland/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free