- Project Runeberg -  Nyländska folksagor och -sägner /
227

(1896) [MARC] Author: Anders Allardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ut din galt o, naer gudstjénsten blir slut, han som ä so tåm o snäll,
nö får vi honon inn i tjörkan".

„Näj, fågkin", så tjörkväktarn, „slikt vågspel vågar vi int",
så han.

„Ah, int jör he iggintigg", så Siskander.

No, dom jikk o släft inn svine, o senn lost dom dömana fast.

Siskander sku gå ti sitt himm o jikk förbi tjörkan. So hord
han, än he va äitt jud som äitt svinruffel. Som han vael vist, kva
he va, so jikk han ti prästn o så: „Ti ä äitt övånlit djur i tjörkan,
som liknar alldäilis äitt svin o hår svinjud o".

So så pastorn: „Gå o si!"

„Naei“, så Siskander, „nö most pastorn, som ä äin mäir bildad
o laerd kår, kom mae".

Naer dom kom ti tjörkan, så pastorn åt Siskander: „Tå upp
dörn!w

„Naei", så Siskander, „nö most pastorn tå, som ä äin mäira laerd
kår". Pastorn jikk némare o némare ti tjörkdörn, o so kom svine
alt némare o némare, naer he hord folkjud o sokt se utåt. Pastorn
krokt se åt döralåse o ämna småniggom tå dörn ypy. Naer dörn
lite ypnast, o pastorn stö bräid i bäinen, spragg galtn ut millan
pastorns bäinen, o pastorn fasna up galtns ryggin o mä sama to han
adjo å Siskander o så: „Adjo mädde nu, Siskander!" Han hann igga
vidare fundéra.

180. Hur Siskander såld honan åt prästfrun.
(ÖfvitsbÖle i Mörskom).

Naer pastorn altjämt bläi narra, så prästfrun åt prästn: „Du is
nu alti låt den daer Siskander narra däj".

So så pastorn åt Siskander: „Hor du, Siskander", så han, „tå
nu o försök narr pastorskan, men int altför gröft", så han.

dofcer (Jnifr Nyland II, sägn. 300). Han tyckes att döma af do glada, stundom något
för plumpa anekdoterna varit en sorglös och uppsluppen man, full af upptåg. Själf
har han skildrat sitt lif i en i Lappträsk upptecknad visa, hvars första vers lyder:

„Hvad kan mig stå till tvång och nöd,

Då Sibbens*) mor mig föder;

Hon spisar mig mod fisk och bröd
Och mig till svagdrickskippan leder.

*) Sibbens = namn på ett hemman i Kappelby.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aanyland/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free