Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241. Från Raseborgs slott.
På yttre sidan af bottenvåningen till tornet på sydöstra hörnet
skall, enligt folksägnen, en fogde ä öfverstebostället med några af
ställets underhafvande på 1700-talet gjort försök att genombryta
muren (hvarefter spåren till en god famnsvidd och l1/* alns djup äro
åskådliga) för att åtkomma en förment myntkista och andra dyrbara
klenoder, de där skola kvarblifvit förborgade uti en mörk lya, till
hvilken de invigde endast krypande kunnat intränga genom ett
manstjokt hål, hvilket efter hvarje besök oigenkännligen tillmurats.
Företaget hämmades likväl, icke så mycket af gårdsherrens
upprepade förbud, som fastmera af murens fasta föresats att trotsa
åtminstone ett årtusende.
Reinholtnska s.
242. Om Raseborg, Grabbacka och Junkarsborg.
Bo Jonsson Grip skall i sällskap med tvänne sina bröder
an-ländt från Sverge till Finland.
Han skall då ha uppfört åt sig Raseborg, medan hans bröder
hvar för sig uppbygt den ene Grabbacka, den andre Junkarsborg.
Ungefår två km. från Svartå, där ån faller ut i Mangårdsträsk,
ligger en holme, hvars växtlighet betäcker de ringa lämningarna af
Junkarsborg, om hvilken historien icke har något minne.
Fordom-tima hafva Junkarsborg, Grabbacka och Raseborg stått i
vattenkommunikation med hvarandra genom en kanal från Läppträsk till
Karis å, hvaraf ännu synas spår nära Kila, väster om Karis station.
lteserutcr i Finland II.
Huruvida Junkarsborg funnits mera än till namnet, tyckes icke
en gång folksägnen med visshet kunna afgöra. Vid Romsarby ström,
där Svartå å faller i Mangårdsträsk, synes ännu en bågformig lägre
jordhöjning, liknande en medeltida borgvall. Stället har redan länge
varit så öfvervuxet med buskar och löfskog, att man icke med
säkerhet kunnat konstatera, om dessa vallar äro annat än naturliga
åbräddar, möjligen förorsakade af den gräfning strömmen gjort, då
nämda å banat sig väg till Mangårdsträsket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
