Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skåpet hade ansenliga gods, bl. a. grefskapet Lais, för att efterse,
huru ämbetsmännen höllo hus med herrskapets gods. Af denna sin
bokhållarebeställning hade han sin goda utkomst, men hans traktan
och begär gingo icke desto mindre ut på att kunna komma i publik
tjänst. Därtill såg han sig hafva så mycket mindre bistånd af sitt
herrskap, som det icke ville släppa honom ifrån sig. utan måste han
mot dess vilja skilja sig därifrån, så lagandes, att han år 1669
såsom extra ordinarius fick komma in uti ett under kungl.
kammarkollegium lydande kontor, i hvilken befattning han en rund tid måste
hålla ut under brist och trångmål.
Huru som den gode Guden icke desto mindre sedermera
underligen förde och välsignade honom med den ena hederliga tjänsten
efter den andra, är att inhämta af hans sköldebref (nobil. 26 sept.
1700, introd. 1703). Under sitt vistande i Skåne, där han hade ett
arbete vid indelningskommissionen, gifte han sig år 1688 vid 45 års
ålder med öfverkommissarien Jöns Ehrenborgs dotter Sofia, med
hvilken han sedermera hade nio barn. Han dog uti pesten i
Stockholm den 15 oktober 1710 i en ålder af 67 år 15 dagar; såsom
andra konungens betjänte för räntekammaren fick han nämligen icke
tillstånd att aflägsna sig från staden. Hans hustru afled trenne år
därefter, den 13 oktober 1713, i sitt 49:de åldersår.
Rörande de förhållanden, som gåfvo Thomas anledning att lämna
faderns hus, äro berättelserna olika. Somliga säga, att vid ett
tillfälle då han förde kol till Svartå bruk, bokhållaren därstädes gaf
honom en örfil, hvilket högeligen förtröt honom, emedan de altsed an
ungdomen varit kamrater och bägge bondesöner. På vägen därifrån
hemåt råkade han en resande till Stockholm, hvilken han bad att
såsom dräng få medfölja, hvartill denne äfven samtykte. Han förde
då oxarna och kolskrindan hem och begaf sig sedan på väg.
Efter ankomsten till Stockholm kom han i tjänst hos Flemming
först som stalldräng och sedermera som kusk. Under denna tid lärde
han af bokhållaren därstädes bokhålleri och försummade därför som
oftast de göromål honom såsom kusk egentligen ålågo. Däröfver
blef Flemming flere gånger vred och beslöt att skilja honom ifrån
sig, men på grefvinnans förbön, och sedan han en gång, då han
väntade på sin vagn, fick se, att Thomas i stället för att spänna för
hästarna sysselsatte sig med räkning, klädde han upp honom och
flyttade honom till kontoret, där han blef anstäld som bokhållare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
