Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 2. Revolutionsminnen från 1809, politiska och literära — »Nya skolans» Arkadien Historiska forskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaf han i sin ålders senhöst ett rörande vitnesbörd. Då
nämligen en af våra literaturhistoriska författare vände sig till R. med
anhållan om en upplysning rörande en särdeles pikant och
omtvistad fråga från den tiden, meddelade den gamle följande svar,
dateradt Forssnäs den 24 jan. 1870:*
»Djup och osägelig sorg mig bjudes i minnet förnya —
en sorg icke blott att finna mig ensam, utaf en så talrik krets
af innerligt älskade vänner, vara af döden bortglömd, för att
öfverlefva deras och mina rosenfärgade förhoppningar på
mensk-lighet och samhälle. Denna sorg blandar sig nu med en annan,
att se de bortgångnas, de såsom mognade män och medborgare
högst aktningsvärdas ungdomsförseelser vara på väg att å nyo
framläggas för en allmänhet som dem länge sedan bortglömt.
Ty ehuru jag icke tviflar på att Tit. skulle med oväld och
t
och grannlagenhet behandla den fosforistiska och polyfemistiska
striden, och finna till henne en ursäktande grund uti de
angri-angripandes barnsliga öfvermod, eggadt af kitsliga tyskars
föredömen och af den jäsning som genomgick hela nationen vid ett
nytt statsskick och yrvaken tryckfrihet, så lärer dock icke kunna .
döljas att detta anfall var både obehörigt, obehöfligt och gagnlöst.
Det ena, emedan ingen af kämparne då egde de kunskaper
och den omdömesvidd, som berättiga till utöfvande af vitterhetens
domaremakt; det andra, enär allmänheten redan var hemligt trött
vid den således onödigtvis förlöjligade, retoriskt konstlade och
kyliga poesien; äfven utan gagn, emedan skalderna af andra
ordningen i denna skola plågade sig sjelfva och läsare med ett
känslopjunk i oförståeliga talesätt, som lyckligtvis snart förföll,
när de stora mästarne uppträdde, oberoende och utan inflytande
af nya skolan: Geijer med sina herrliga sånger, Tegnér med sin
odödlige Frithjof och Runeberg med Kungame på Salamis, det
enda rent klassiska skådespel så väl på vårt språk som på andra
modema, med undantag af Goethes Iphigenia.
Otillbörliga voro gycklen med Leopold, hans ståt i språk
och gustavianska urbanitet, egenskaper att ej förakta, och som af
motståndarne aldrig uppnåddes; mot Wallmark likaså, en lärd
* På detta uttalande lade han sjelf stor vigt. Han meddelade det i
af-skrift åt sina vänner och han inlade en kopia deraf i sitt arkiv, i en af de
manuskriptbundtar, som enligt hans påskrift borde upplåtas åt forskare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
