Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 4. Utvandring till förfädernas bygd — Claes Livijn och hans söner — Rääf såsom sagoberättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
största möda att öfvertyga honom att alla de presenterade herrarne
verkligen hette som sagdt var.
Kortligen, L. F. Rääfs umgänge i Ydre var under vanliga
förhållanden icke mycket omvexlande, om än det anförda draget
icke bör tagas alldeles efter bokstafven, men genom sin oafbrutna
literära korrespondens med många af fäderneslandets yppersta
män saknade han dock icke sällskap. Till R:s korrespondenter
hörde flera af våra ännu lefvande allra förnämsta vetenskapliga
eller politiska celebriteter. Bland de bortgångna finna våra läsare
t. ex. Hartmansdorff, Rydqvist, Lars Arnell, Brinckman och
hela »nya skolan», förstås. Af de många intressanta brefven äro
Claes Livijns kanske de mest roande. Brefvexlingen med honom
började redan 1804 och fortgick under flera årtionden.
Naturligtvis handla dessa bref till stor del om de vittra bataljerna,
men man känner stundom äfven verklig krutrök, nämligen då
Livijn 1813 var med om tyska fälttåget och derunder hemsände
flitiga rapporter till vännen i Östergötland.
För att redan här anföra ett litet prof på dessa skildringar,
taga vi några rader ur ett bref från Livijn, skrifvet i Anhalt i
sept. 1813. »Allt hvad vi veta in politicis» — säger han här —
»vet du äfven och kanske mera. Vi lefva i den lyckligaste
okunnighet. Bulletiner utdelar hr fältboktryckaren i så ringa mått,
att man måste anse som en särdeles försynens skickelse, om man
kommer öfver någon. Sparsamhet utgör karakteristiken af kriget.
En gammal plägsed är, att manskapet, när de längre tid varit
utan proviant, derför erhålla någon gratifikation. Hela denna
månad har bestått uti en nästan kontinuerlig fasta, omvexlad med
farskt kött och potates. Trupper finnas, som fem dygn umburit
bröd och ordentlig proviant. På generalorderna utfärdades en
lång predikan, som gick derpå ut, att man skulle vara tålig och
låta sig nöja med hvad man hade. Om denna förmaning skall
sträcka sig längre än till manskapet, är mig obekant, ty
generalintendenten erhåller taffelpenningar, en inkomst som aldrig någon
intendent före honom haft.»
Uti besparingsvägen berättar Livijn äfven en anekdot. »Då
nämligen — säger han — några officerare för hr statssekreteraren
Wirsén anbragte nödvändigheten att gifva manskapet någon
ersättning för sin fasta, har han frågat: Lefver det folket ännu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
