Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 5. Ännu ett residensombyte — Familjeförhållanden — Gästabud på Forssnäs — Patriarkalisk ställning till sockenboar, uppfattning af folkskolor och presterskap — Anförande mot ångkraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödgas, på redan anförda grunder, i händelse något understöd
dem beviljas mot återbetalningsskyldighet, undandraga sig all slags
borgen eller ansvarighet för personer, af hvilka de flesta hafva
föga förmåga och ännu mindre vilja att återgälda ett sådant
förskott.
Skulle deremot en nådegåfva, utan skyldighet att den samma
återbära, blifva sökanderna beviljad, vågar stämman försäkra, att
summan kommer att samvetsgrant för det afsedda ändamålet
användas.»
På Forssnäs tillbragte R. omkring tjugo år, liksom förut på
Buhlsjö, men han säger i sina anteckningar att han var hotad att
på högsta ålderdomen nödgas vika äfven från denna fordom så
fridsälla bygd, »sedan jemväl hit inträngt torgdagar, landthandel
och annan nya tidens uselhet och flärd, under bortgång af de
många dugande män, som dittills styrt och frejdat orten, och med
farhåga att midt igenom häradet erhålla en jernvägsbana med
allt det skojeri och den demoralisation som åtföljer en sådan».
Då R. utlät sig så om jernvägarna, var det icke ett skämt
af honom eller en tillfällig lust för paradoxer, utan rena allvaret.
Det fins i riksdagshandlingarna ett märkvärdigt bevis härpå,
nämligen den reservation R. afgaf den 18 juli 1848, då statsutskottet
tillstyrkt anslag till vår första jernvägslinie, nämligen mellan
Örebro och Hult. Hvad vi nu komma att anföra, måste för de
flesta nutida läsare förefalla alldeles sagolikt *. R. stod emellertid
ingalunda ensam såsom reservant, utan hade till kamrater bland
andra grosshandlaren Schartau och professor Thomander. Den
sistnämnde ryktbare riksdagstalaren ansåg att Sverige vid
ifrågavarande tid icke hade råd att bygga jernvägar och att man borde
noga betänka sig, innan man vågade sig på ett så vådligt
företag. Rääf gjorde processen mera kort. Hans anförande till
protokollet lyder som följer:
»Mitt yttrande har varit afstyrkande; icke af detta förslag,
* Sjelf var R. mycket belåten med detta sitt opus och yttrade derom
till en vän, då han utarbetat detsamma, att det var »både betsadt och
pole-radt». Det ifrågavarande föredraget innehåller onekligen ock åtskilliga
sanningar samt en uppfyld förutsägelse, nämligen om strejker och socialistiska
utsväfningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
