Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
got tvifvel vara, om bondeståndet dervid blifver det vinnande.
Kanhända att de män, som nu ädelmodigt åtagit sig att utan
uppdrag föra Sveriges eller enskilda stånds talan, icke skulle lika väl
lyckas att, efter denna representationsförändring och möjligen
såsom ståndets komiterade, uppfylla dess blifvande önskningar.
Förslagen till både allmänna och kyrkolagen påyrkas, såsom
vore de redan fullfärdiga, såsom vore jemförelserna mot de gamla
slutade, och alla skiljaktiga meningar sammanjemkade. För min
del har jag sett sådana, som, hvad kyrkolagsförslaget beträffar,
icke lemnar någon enda punkt deraf oantastad eller obetviflad,
förklarandes det samma mera likna ett bönfallande herdabref, än
en bjudande lag. Icke mindre giltiga inkast äro af domstolar
och enskilde gjorda mot den nya allmänna lagen-, och jag, samt
mången med mig, hyser den djupaste tacksamhet för konungens
visa försigtighet att icke brådstörta med antagandet af lagar, som,
lindrigast bedömda, äro omogna, och hvilka åsyfta att omskapa
hela detta rike och alla dess rättsförhållanden uti sina första
grundvalar.
Adressen anser, att lagstiftningen för näringsfrihet gått för
långsamt, och uppräknar de goda följder, som af dess ytterligare
utveckling skulle uppkomma. Likväl äro tankarna derom något
delade. Det säges t. ex., att åtskilliga korporationer inom
hufvud-staden icke funnit sig synnerligen belåtna med vissa skedda
ändringar i gammal ordning; det säges äfven, att mycket folk finnes
på landsbygden, som tillskrifver fattigdomens tillväxt, icke dessa
öfverklagade skatter, dem man tycker sig kunna utgöra, enär man,
efter deras afräknande, betalar för jorden merendels stora och
äfven på sämsta trakter och i värsta fall åtminstone någon
köpeskilling, utan i dessa författningar, och framom författningar gående
vanor, som genom hemmansklyfning framkallat obesutenhet, genom
jordafsöndring och backstugusittandet alstrat tiggeriet, genom
gård-farihandeln och andra dylika vandringar tillstadt lösdrifveriet,
genom stadsmannanäringars förflyttning på landet skadat både
tillverkningens godhet, städernas borgerskap och landsbygdens
seder, slutligen genom detta klem vid brottslingars behandling
utrotat fasa för straff, alstrat öfverdåd och trots. Men hvem är
den, som intrugat dess läror af sjelfsvåld och af upplösning i
gammal rätt och gammal ordning? Icke är det vår styrelse, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
