Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från uråldern har vår adel, sade jag, varit den lagbundna
frihetens säkraste försvar. Den har haft att kämpa mot
konungamakten, då den någon gång syftat åt inkräktningar på rikets rätt,
äfven då hon, genom allt för stor frikostighet skadat sin kronas
inkomster och säkerhet, tillskyndande adeln mera skada än gagn;
eller då hon, hvad vanligare varit, sökt nedtrycka detta stånd,
ibland ej utan skäl, men oftast af misstag om de klasser, som
utgöra tronens naturligaste, varaktigaste och mest lättstyrda
bunds-förvandter.
Läggom till detta slags motstånd, för ett ridderskap lika
motbjudande som af medborgerlig pligt någon gång nödvändigt, läggom
det tvetydiga valet af stridande kronpretendenters bättre rätt,
alltid beseglad med blodet af de ädlaste bland de ädla; pligten
att understödja en utarmad skattkammare med bevillningar och
lån, som genom reduktioner blifvit betalda; pligten, än att i
fienders fängelsehvalf eller i deras ödemarker framsläpa ett plågadt
lif, än att vid lysande hof förslösa förmögenhet under gamla
svenska tarflighetens varnande knot.
Hvad har icke detta stånd haft att uthärda från demokratiens
afund, under det adeln åt den allt offrat, äfven den dyrbaraste
af rättigheter, att ensamma i spetsen för våra käcka trupper iå
för fäderneslandet blöda och dö!
Så från alla sidor misskänd, förorättad eller öfvergifven, hvad
funnes väl för adeln lugnare och mera önskvärdt, än att till sina
tysta bostäder hembära dessa vapenbilder och på dem en gång
hvila, under medvetande, att de händer, som dem burit, mången
gång till främsta rummet i ärans, kunskapens och snillets tempel
flyttat skölden med de tre kronorna. Men ännu och länge
be-höfver det gamla Sverige sin adel; allt må uthärdas, allt må
glömmas för det kära fosterlandet! Att vara och samtidigt icke vara,
är ej möjligt; således ej heller görligt att bestämma, hvad skick
landet skulle egt, om denna adel aldrig funnits eller blifvit
utro-tad. Vi kunna derför icke med inhemsk erfarenhet bestämma,
hvad mått af föryngradt lif aristokratien ingjutit, hvad godt af
fordom den åt kommande slägter öfverfört, hvad elakt nytt den
förekommit eller länge fördröjt; ej heller hvad grad af envälde och
förtryck, som annars skulle frambrutit, hvad anarki och villervalla,
som, adeln förutan, skulle ohejdade framrusat öfver konungamak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
