Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fången kan icke, för hvad uppstudsighet som helst, erhålla
några käpprapp förr än han undergått fyra vamingsgrader,
hvar-dera utdragande ansenlig tid, och denna sena aga endast i
närvaro af en bestämmande läkare. När han vill rymma, får väl
våld, efter skedd varning, användas för att hindra försöket; men
då särskild näpst honom ej ålägges, är enda följden af tilltaget
att man bjuder honom vara välkommen åter. Allt detta finnes
i nya lagen; hvad vidare förbättring i frågans ställning
åstadkommas kan, är i 31 § hänskjutet till särskildt stadgande.
Efter granskning af denna lista, till hvilken kan läggas
säkerheten att icke blifva bestulen, sargad eller mördad, hvilket den
s. k. frie mannen i vårt land dagligen måste afbida, kan man
med skäl fråga: hvad återstår för den fångne att högre önska?
Intet, mer än friheten 1
Men är då frihetens förlust, under dylika omständigheter, ett
så stort ondt, att den motsvarar och uppfyller fordringarna hos
ett straff? Visserligen hos några naturer, för hvilka umgänge,
rörlighet och ombyte utgöra deras lifsväsende och motsatsen
följaktligen en plåga, värre än döden, men detta endast för minsta
delen; ty det sociala i menniskonaturen uttrycker sig äfven
der-uti att blott man känner det ett större antal dela samma öde, är
detta en tillräcklig tröst att uthärda mycket svårare belägenhet än
denna, som för mången utgör en förbättring i välstånd, förskönad
af hoppet om slut, icke blott vid bestämd tid, utan möjligen långt
förr genom nåd, hyckleri eller rymning, verkställbar äfven utur
mönsterbygnaderna. Också har Sveriges hela allmänhet häröfver
falt sin dom. Hvarje brottsling beskrattar detta slags straff, och
ordningsvännerna förskräckas öfver dess otillräcklighet och
kostnader.
Att uppgifva huru stora dessa redan äro, erfordras icke; vi
se det nog af statens uttömda tillgångar. Att beräkna den
ofantliga summa som ytterligare érfordras är omöjligt, och derjemte
till intet tj en ande, enär hon icke kunde anskaffas genom annat
än skuldsättning, en utväg som endast af krigets nöd kan
ursäktas.
Om en gång, när landets ställning blifvit lyckligare, tukt och
seder blifvit återförda, och när dessa emellertid uppförda kostbara
fängelser blifvit obehöfliga, de kunde till annat och ädlare bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
