Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
system bibehållas, så vida man vill att straffen skola vara lika
straffande för den ene som för den andre. Men om lagutskottet
mot min förmodan skulle finna att någon inskränkning i detta
system bör föreslås, så vill jag icke nu på förhand tala deremot,
utan förbehåller mig att yttra mig derom då utskottets utlåtande
inkommer.
Slutligen har hr Rääf mycket klandrat redaktionen af det
nya förslaget. Att skrifva en lag, torde vara det svåraste af allt;
ty den måste vara kort, bestämdt, klart och tydligt sammanfattad.
Jag har ock alltid förestält mig att dessa vilkor blifvit genom nya
lagförslaget i möjligaste måtto uppfylda, men detta förslag är ett
menniskoarbete, och således kanske mera ofullkomligt än jag
förmått att upptäcka; hvarför det icke kan annat än glädja mig att
vi hafva hr Rääfs förmåga att påräkna, för att få alla möjliga
brister både i sak och ord undanröjda.»
Sedan grefve Posse slutat sitt tal, anhöll frih. C. A.
Falkenberg, att landtmarskalken täcktes till ståndet framställa proposition
om tryckning af Rääfs anförande, samt att det måtte komma att
till ståndets ledamöter utdelas.
Rääf tog nu åter till orda, eftersom han blifvit särskildt
upp-manad att svara. Han fann sig under sådana förhållanden
nödsakad att tillägga några ord och sålunda öfvergifva den
grundsats han hittills ^följt, »att nämligen låta skälen väga mot
hvar-andra, utan att anställa en disputationsakt». Den talare, som
fåstat uppmärksamhet vid hans yttrande, hade funnit det
förunderligt, att R. kommit med sina anmärkningar så långt efter sakens
remitterande. »Detta har — säger R. — skett i stöd af en, vid
riksdagens början, hos landtmarskalken gjord förfrågan huruvida
det vore tillåtet, att eftér remissen göra sådana anmärkningar.
All förmätenhet — fortsätter R. — är långt från mig, och jag
har äfven i de första orden af mitt memorial förklarat, att jag
icke är lagkunnig, att det endast är det stora behofvet af ett
yttrande i denna väg, som förmått mig — hvilken jag erkänner
vara dertill den minst värdige, den minst skicklige inom detta
hus — att taga detta steg, när ingen annan behagat åtaga sig
detta mödosamma och oangenäma värf.»
Meningsbytet fortsattes derpå talangfullt af Fredrik
Åkerman sålunda: »Mot det klander, hr Rääf uttalat i det af honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
