Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man anmärker att adeln numera representeras fåtaligt och
genom täta ombyten i utskotten icke kan följa ärendenas gång.
Nå väl! Hvad vore enklare, än att ståndet, vid hvarje riksdags
slut, valde omtrent 50 ledamöter, med några suppleanter, sådana
som genom förmögenhet och samhällsställning förmodades vilja
mottaga det hedrande uppdraget att bevista hela den nästa; dock
för hvarje annan, till säte och stämma berättigad, obetaget att sig
infinna; och detta beslut, blott såsom en ståndsordning, utan
öfver-läggning med öfriga ständer, som naturligtvis skulle söka motverka
allt hvad till adelns bestånd lände.
Om erfarenhet någonsin förmådde stäfja nyhetsmakares
förslager och svaga regenters åtrå efter folkgunst, borde väl
tvåkam-marinrättning vara den mest afskräckande. Vi skola ej vidröra
England, der ett sjelfskrifvet öfverhus, en djup aktning för en rik
aristokrati och en orubblig vördnad för bestående och häfdvunnet
finnas. Men låtom oss betrakta hvad Frankrike vunnit efter
sammansmältningen af dess gamla stånd, och på hvad sätt Karl X samt
Ludvig Filip blifvit behandlade af sina två kamrar. Eller månne
regenterna i Brasilien, Portugal, Spanien, Danmark och Preussen
hafva mera skäl att älska sina; eller om de liberala eftergifterna,
välment enfaldiga, i Rom och Petersburg, ländt till regenternas
lugn och deras staters lycka.
Våra riksdagar hafva icke förkortats sedan de börjat
återkomma efter halftannat års uppehåll. De blifva permanenta om
de hållas årligen, emedan pratet och förslagsmakeriet, lika litet då
som nu, skulle låta stäfja sig af föreskrifven tid. Hvarken styrelse,
embetsverk eller land finge sålunda rast eller ro för skrifverier,
omkostnader och förändringar. Utgifterna för statskassan och alla
stånd blefvo högst betungande, för adeln outhärdliga.
Hvaije omsorgsfull familjefar arbetar att åt sina barn lemna
skuldfri den torfva han kunnat förvärfva; så våra förfäder, så
Sveriges vettiga regeringar, hos hvilka endast krigets nöd ursäktade
statslån. Nu, under långvarig och djup fred, under rikets
välstånd, göras lån för allt och af alla, regeringar, korporationer och
städer, försänkande landet i neslig och oafskuddelig träldom hos
tyska judar, med förespegling att efterverld, som ock skall njuta
gagnet, bör betala omkostnaderna, liksom vår forntid icke, med
egen utgift, arbetat åt oss, och liksom den kommande tiden, un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
