Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 8. Medborgerliga utmärkelser — Ydrebeskrifningen och Rääfs öfriga skriftställarskap; utbildningen af fäderneärfda egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mensklig skapnad; och fullkomligt trygga kunnen I derjemte vara,
att jag ej skall göra eder till afkomlingar hvarken från eskimåer
eller lappar. Intet af allt detta! Sådant må lemnas åt vidtfarande
snillen, åt outgrundliga lärda. Mitt mål är sanningen; min väg
är historien, handskriften, sägnen, naturen, sådana de oförtydda
erbjuda sin ledning.
Och härmed bjuder jag eder, för denna gång, ett hjertligt
farväl. Måtte den landsort I bebon, hvilken den gode Guden
försett med sina yppersta gåfvor, deribland icke minst
aflägsen-heten från verldens flärd och alltid skiftande, aldrig upphörande
dårskaper, hvilka till eder sent intränga, ofta ej förr än
smitto-sammaste giftet uti deras farsotsegenskap är bortdunstadt, aldrig
sakna innevånare värdiga sina förfäder, värda att af
efterkommande högaktas.»
I öfverensstämmelse med dessa antydningar, börjar R. sin
Ydrebeskrifning med några betraktelser öfver ortens första
bebyggande, dess vidgade odling genom trälarne, och digerdödens
följder.
Lika litet för Ydre, som för någon annan gammal bygd i
fäderneslandet, anser förf. möjligt att bestämma tiden och sättet
för dess första uppodling, men då han finner inom detta härad
»en behaglig och helsosam natur, ett stort antal sjöar, ypperliga
källor, fruktbar jord med fordomdags ymnigt bete, godt fiske och
lönande jagt, eller allt det hufvudsakliga, som lockar den
omtänksamme nybyggaren till bosättning», och då han vidare här
träffar sådana minnesmärken, som våra fornforskare anse för de
äldsta i Skandinavien, så har han ingen anledning att betvifla,
att Ydre blifvit bebodt lika tidigt, som andra delar af Göta land.
På de närmare omständigheterna af förf:s undersökning kunna
vi naturligtvis icke här hafva tillfälle att inlåta oss. Vi skola
blott nämna hans åsigt, att en tidpunkt inträdt, långt efter
landets första uppodling, då ett tvingande behof och en stor åhåga
uppkommit till vidgadt åkerbruk; att detta fortgått under några,
ehuru ej många århundraden; att det sträckt sig nära till medlet
af 1300-talet och att detta förhållande stått i sammanhang med
upphörandet af tjenarnes lifegenskap. »Att en del af dessa» —
säger förf. — »qvarstannat dels såsom fria tjenare, dels såsom
brukare hos odalmannen, följer af sig sjelf och bekräftas af land-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
