Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 8. Medborgerliga utmärkelser — Ydrebeskrifningen och Rääfs öfriga skriftställarskap; utbildningen af fäderneärfda egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet af svenska fomsånger och bevarandet af så många
minnesmärken från vår forntid. Akademien har beslutat att, såsom
bevis af sin aktning för detta bidrag till den fosterländska
språkforskningen, till författaren öfverlemna sin skådepenning i guld.»
Tredje bandet af det utförliga verket — hvars alla delar
sam-manlagdt uppgå till omkring 1,500 sidor — utkom 1861,
till-egnadt landshöfdingen öfver Östergötland statsrådet af Ugglas.
Det rör sig kring juridiska och ekonomiska förhållanden inom
häradet samt är, för bedömandet af R:s politiska åsigter samt
för kännedomen om hela hans egendomliga lifsåskådning, af den
största vigt. Åtminstone tro vi oss här hafva funnit nyckeln till
den jernhårda oböjlighet, hvarmed R. motsatte sig en nyare tids
humanitetssträfvanden, såsom våra läsare erfarit framför allt ur
hans uppträdande i straff lagsfrågan vid 1847 års riksdag.
Under ett ända från ungdomen med förkärlek idkadt
studium af domböcker och af andra rättsliga dokument öfver
förgångna tiders lif, satte sig R. så träget in i de åsigter och de
plägseder som fordom gjort sig gällande, att hela den nyare
tiden så att säga icke existerade för honom, utom när han någon
gång lemnade sin fridsälla och undangömda bygd. Man
påträffar i det ifrågavarande bandet af Ydrebeskrifningen satser
sådana som denna (sid. 18 o. f.): »Ju längre vi gå tillbaka mot
mensklighetens gudafostrade barndom, ju mera finna vi
domaremakten likna en god faders omsorg att icke blott slita barnens
tvister och näpsa deras fel, men derjemte vara deras rådgifvare,
hjelpare och stöd. Derför voro lagarna, bestämda uti den
personliga och egendomsrättens förhållanden, utan försök att
omgränsa en myndighet, som i sin natur innebär fädernekärlekens
och konungaväldets på domaren öfverlåtna outstakeliga skyldighet
och rätt.,— — Med samma känsla som vi, under en lång och
sorglig saknad, erinra oss hädangångna föräldrars allvarliga och
dock ömma bemödanden för vårt väl, icke alltid uppskattade
under barndomens oförstånd, men insedda med växande
tacksamhet i den mån egna omdömet mognar, med lika rörelse
genomläsa vi dessa på ett kort och värdigt språk författade råd,
upplysningar och biträden, begärda i nästan alla möjliga ämnen
med en barnslig tillförsigt och lemnade af rätten med en faderlig
välvilja».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
