- Project Runeberg -  L. F. Rääf af Småland och hans literära umgängeskrets. Bilder från flydda dagar /
181

(1879) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 8. Medborgerliga utmärkelser — Ydrebeskrifningen och Rääfs öfriga skriftställarskap; utbildningen af fäderneärfda egenskaper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att nämligen humaniteten oemotståndligen gått framåt, att lagens
hela stränghet icke kunnat tillämpas i strid med ett gryende,
mildare tidsmedvetande, att med andra ord efterskänkande af
de grymma straffbestämmelserna oupphörligt förekommit och
att alltså nödvändigheten af de lagreformer, som R. bekämpade,
ådagalägges genom hans egen tidstrogna framställning. Långt
ifrån att tänka sig något dylikt, vidhöll emellertid R.
orubbligt de åsigter han framstälde på Riddarhuset den 18 dec. 1847,
ett anförande hvartill han ock särskildt hänvisar i denna del
af sitt stora verk, efter att hafva yttrat (Ydrebeskrifn. s. 60):
»När gamla verlden, fri i verkligheten, ansåg brott böra försonas
med: penningeböter, dock ansenliga och betungande, eller i värsta
fall med kroppsstraff, allvarliga och afskräckande, är det denna
frihetspratande tid förbehållet att beröfva friheten för nästan alla
möjliga lagöfverträdelser, och genom ett oupphörligt, användande
af den dyraste bland alla bestraffningar öfverflytta lidandet från
brottslingen på samhället, som måste bekosta dessa oformliga
utgifter, utan att detta så kallade straff, uti sin närvarande
klemig-het och alldaglighet, innebär det minsta afskräckande för andra
eller åstadkommer mera förbättring än våra gamla lagar verkade.
Annorlunda voro fordna fängelser fruktade, vare sig kronans eller
häradets. Exempel gifvas, äfven från denna ort, att lifdömda
ut-bådo sig, såsom den önskvärdaste nåd, att blifva mildt behandlade i
fängelset, som ansågs med rätta för ett plågorum, mera afskydt
än alla andra kroppsstraff, icke såsom nu, gäckadt och föraktadt,
uppmuntrande till öfverhandtagande våld mot person och egendom».

Och i öfverensstämmelse härmed uttalar han sig i det redan
af oss citerade brefvet till friherre Stjernstedt af den 19 aug.
1865, då han nämligen finner att fängelsesystemet omhuldas,
såsom enda och uteslutande straff, och detta fastän, enligt hans
öfvertygelse, ingen derigenom afskräckes och ingen förbättras.
»Så ifrigt» — tillägger han — »fortfar kärleken dertill, att jag
ännu i år sett åberopas, såsom grund för ny missgemingsbalk,
den ömkansvärdt löjliga proposition som 1847 krossades på
riddar-huset uti ett enda slag.»

I fjerde bandet af Ydrebeskrifningen (utgifvet 1865) sysselsätter
sig förf. med sin hembygds kyrkliga historia. Han inleder
framställningen med denna vackra dedikation till Kristian Stenhammar:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:01:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaraaf/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free