Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 8. Medborgerliga utmärkelser — Ydrebeskrifningen och Rääfs öfriga skriftställarskap; utbildningen af fäderneärfda egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uti den yttre naturen. Man kunde också påstå, att den
liberalism, som allt vill utjemna, gjort sig gällandfe äfven i väderleken,
för att beröfva hvarje årstid dess privilegium exclusivum,
blandande vinter i sommarn, och sommar i vintern.»
Efter L. F. Rääfs död hafva hans söner, Herr
Kammar-junkaren Leonhard R. Rääf på Buhlsjö och Herr Bengt Rääf på
Forssnäs låtit utgifva ännu ett häfte af Ydrebeskrifningen
(Norrköping 1875), grundadt på de anteckningar den gamle i
handskrift lemnat efter sig, rörande farleder, sjöar, fornminnen m. m.
Äfven upptager denna posthuma del den historik öfver jagten i
Ydre, som förf . 1866 lät trycka i Svenska Jägarförbundets tidskrift.
Arbetet öfver Ydre var R:s förnämsta literära bedrift. I det
föregående hafva vi redan omtalat hans andra tryckta eller otryckta
samlingsverk. Det återstår nu blott att nämna något om hans
smärre literära företag.
I Upsala hos Palmblad utkom 1830 en af Rääf och hans
systerson kapten C. L. Hammarsköld utförd tolkning af Victor
Hugos »En dödsfånges sista stunder». Förordet till
öfversätt-ningen är författadt af R. och har följande öfverraskande lydelse:
»Läsaren frågar öfversättaren: hvarför har du öfversatt denna
skrift?
Han svarar: emedan man hellre bör rikta sitt land med goda
främmande arbeten än med usla egna; alla folkslag skulle vinna
på antagandet af d^nna regel, de skulle erhålla ett större antal
ypperliga verk och ett mindre antal eländiga.
— Anser du då detta arbete verkligen klassiskt?
— Långt derifrån! Jag är uppfödd uti en huslighet, som,
med lifvets motgångar, likväl egde glädje; jag egde äfven som
barn mina menskliga fel, men likväl oskuld, och jag undervisades
uti den friska fornverldens klara och storsinnade tankar, och lärde
känna folkslag som lefvat med lust utan öfverdåd, som dött med
hängifvenhet utan fruktan, och hvilkas skrifter, eviga mönster af
det sanna sköna, bära samma prägel af renhet, djup och lugn. —
Jag afskyr denna bok.
— Du afskyr och du lemnar henne i dina landsmäns händer!
— Ja, jag lemnar henne åt ett tidehvarf, hvars själ är sjuk,
än i yrsel, än i darrning, alltid missnöjd, öfvermätt och full af
äckel, retad och retlig; åt en samtid som njuter och klagar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
