Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 8. Medborgerliga utmärkelser — Ydrebeskrifningen och Rääfs öfriga skriftställarskap; utbildningen af fäderneärfda egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika hög och ansenlig afgift på hvarje kannas rymd, vunnes genast
ett högre pris på varan och i längden att alla smärre
tillverkningar af sig sjelfva småningom upphörde, emedan deras förlust
jnot större och bättre inrättningar vore gifven».
Lika, om ej större kraft än förbud och straff eger dock —
enligt Rääfs uppfattning — exemplet från vettet, rangen och
förmögenheten. Han medgifver att nykterhetsföreningarna hafva
uträttat oändligt mycket, men deras verkan skulle varit ännu större,
om de från början vaktat sig för fanatiska medlemmar och
bemödandet att samla största möjliga antal ledamöter. Mängden
är, lika litet i detta som i andra fall, den moraliskt inflytande.
»Endast den omdömesegande, den oberoende, den uppsatte, den
förmögne, anses aflägga bränvinet af grundade skäl, af
öfverty-gelse, med frihet i val. Den beroende, den fattige, den
slötän-kande, den i andra afseenden lastbare dömes, och oftast med rätt,
att af grumlade bevekelsegrunder hafva gjört sin afsägelse. Sådane
skola ock, icke sällan, bryta mot sina löften och genom sitt affall
göra den goda saken hos öfriga massan betviflad och löjlig.
Kanske har man i detta mindre önskansvärda kamratskap att söka
orsaken, hvarför så få personer af kunskaper och samhällsplats
ännu ingått i föreningen; kanske äfven i’vederviljan att genom
förnekandet af bruk och tillverkning offentligen erkänna
otillbörligheten af fordna handlingssätt.»
Alla skrifter Rääf i detta ämne genomsett tycktes honom
hafva endast svagt och haltande vederlagt bränvinsförsvararnes
invändning: att då den förmögne oklandradt får begagna och
anser sig behöfva viner, är det orättvist söka beröfva den fattige
bruket af sitt retmedel. Nykterhetsföreningarna och alla styrandes
bemödanden borde lika ifrigt riktas mot främmande rusmedel, och
först då, när dessa äro aflagda, kan varningen eller förbudet mot
bränvin ske, med den kraft och verkan som alltid åtföljer hvarje
sanning, när den är fullt befriad från alla bakhåll och allt
skrymter i.
»Men — tillägger R. visligen — några drycker måste gifvas
att lifva sällskapsglädjen, att återställa värme och krafter i vårt
stränga luftstreck, då tiden ej medgifver att använda de rättaste
medlen af hvila och föda. Det mått naturen kräfver är fåfängt
motarbeta; hvad som möjligen kan vinnas är införandet af minst
Ahnfe It i L. F. Rääf. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
