Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 8. Medborgerliga utmärkelser — Ydrebeskrifningen och Rääfs öfriga skriftställarskap; utbildningen af fäderneärfda egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mar. Det förhåller sig likväl icke så; grunden ligger uti
deras nationela lynne, det lika outrotliga i medgång som under
tvång.
Rådfrågom historien: grekerna, efter att i 2,300 år hafva
varit beherskade af macedonier, romare och, efter en mängd
andra folkslag, af turkar, nu frigjorda genom ett ångradt misstag
af Europas stormakter, visa likväl ännu i dag och under egen
regering samma osämjelighet, samma grälsjuka, samma hug till
röfverier till lands och sjös, som under Hellas’ mest lysande
dagar. Polen, alltid uti inbördes fejder, har länge skriat öfver
ett hårdt förtryck. Det var icke länge sedan på god väg att
afskudda sig detsamma; men vid första skymt af framgång
utbrast åter den inneboende misshälligheten, partistriden och
af-unden, störtande detta annars tappra och mångbegåfvade folk i
dess förra belägenhet.
Italienaren, alltid betagen i naturens och menniskokroppens
sköna former, har således förblifvit afgudadyrkare, ehuru ingen
uti ymnigare mått än han, egt undervisning i kristendom af det
talrikaste presterskap något land egt.
Förgäfves har Goethe diktat för tysken sina odödliga verk:
Iphigenia, Törqvato Tasso, Herman och Dorothea; han förblifver
likväl städse alltid lika tölpig, mångordig och pedantisk.
För 19 århundraden sedan beskref Julius Caesar de
nuvarande fransmännen. Beherskade af romare, underkufvade af
franker, uppblandade med norrmanner, fortfara de i sin förra lifliga
obetänksamhet och uti sitt nyhetsbegär.
Nationaliteternas egenheter äro evigt varande, de kunna
genom stora regenter upphöjas till stora dygder, men aldrig utrotas
utan genom stammens fullkomliga undergång. Så äfven judarnes.
Det är dessutom otänkbart, att gifva embetsmannarätt åt ett folk,
som eger en helt annan veckodag för sin sabbat, hvarunder de
vore förhindrade att utöfva de göromål deras embete dem skulle
ålägga. Det är också omöjligt att anförtro dem läroembeten,
hvaruti religionsundervisning ingår, och den bör ingå i alla mer
eller mindre direkt. Det är äfven omöjligt föreställa sig, att ett
kristligt samhälle skulle med kärlek och tillgifvenhet omfattas af
en folkstam, hvars förnämsta rabbiner, dem de äro pligtiga att
enligt föreskrifterna i deras Talmud värdera lika högt med Moses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
