Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livijn och Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
witz än hvad jag kan göra. Några särskilda omständigheter
der-vid äro, att grefve Löwenhjelm ville draga arméen åt höger,
hvar-igenom tvifvelsutan den sammas förstöring ej kunnat förekommas,
derest ej kronprinsen, som vid dylika tillfällen har ögonen öfver
allt, upptäckt och rättat felet. Åsynen af förenade ryska och
svenska arméens ankomst, 40,000 man till de redan stridande 40,000,
beskrifves såsom högst imposant. Svenskarnes ankomst skall hafva
afgjort dagen.
Åsynen af slagfältet, hvilket jag följande dagen såg, var ryslig,
men sublim. Det var redan plundradt, nakna döda lågo mellan
dödskjutna hästar. Här och der kunde man af en qvarlemnad
finare skjortlapp eller kalsonger sluta hvar en officer låg. Ett
särdeles skådespel lemnade en vid en skogsdunge stupad bataljon
fransmän. Den hade slutit en fyrkant: på ena flygeln lågo 7
trumslagare med deras trummor. Chefen framför, genomborrad
af ett bajonettstyng i bröstet. Det var en själen gripande syn
att se detta prof af menskliga ordningen äfven qvarvara efter döden.
Enskilda drag har jag hört flera berättas. Då Vestgöta bataljon
t. ex. frammarscherade såg den en fransysk blesserad officer, som
låg stödd på armbågen midt emellan tvänne af hans döda
kamrater; hans blick på dessa var så hemsk, att ingen dristade
plundra dem, ehuru de sågo att de slagna hade guldur. Några
timmar derefter gingo några dit för att hjelpa honom, men då var
han redan i sällskap med sina kamrater i evigheten och kroppen
naken, sedan kossackerna gifvit honom ett styng i bröstet. Ett
slagfält borde vara det .heligaste i naturen och likväl låter man
verldens afskum der framrasa. Der så mångas blod runnit, der
så många tårar, så många sköna afsked blifvit gifna, der rasa
dessa qvinliga djeflar i menniskogestalt — marketenterskor — der
gå bönder, som för att få stöfveln af en blesserad ej fråga efter
om de afrifva de sista och ömmaste nerverna på en blesserads
afskjutna lår. Min bror Karl, som var kommenderad med sextio
man att uppsöka sårade, fann i ett skogsnår en preussisk
underofficer, en gosse om 16 ä 17 år med en fin bildning. Låret
var afskjutet. Några sachsiska bönder hade redan afklädt honom
kapott, rock, väst, stöflar, och voro sysselsatta med att draga
byxorna af det skadade låret; den sårade vältrade sig i ett slags
raseri på marken. Karl var ej sen, lät strax fasttaga bönderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
