Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian Stenhammar till Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den i febr. 1831.
Afzelii Folkunge * har jag köpt bland annat kram för mina
qvinnor och barn under vintern. Slarf och onaturligheter! T.
ex. att bondpojken knäpper spöket under näsan, sedan han
fängslat det fast vid jorden etc., det historiskt stridiga att förtiga.
Det är dock bara fnask, som kan ursäktas som ungdomsförsök. —
Det roligaste att läsa af all lös lektyr är verkligen tidningen
Mi-nerva. Den gör mig nöje, der är reson och vett.
/ Den 5 okt. 1847.
Tiden har alltför mycket blifvit en kämpeplats för Palmblad
personligen. Käbblet, icke om sak, utan om hans ärlighet och
duglighet såsom sakförare, måtte vara ett stort misstag — för
tidningen, som derigenom icke vinner förtroende, emedan man
väntat aldraminst att hon skulle blifva en stridsskrift för redaktören.
Ännu har man icke i Tiden sett några fosterländskt vigtiga
frågor, jemförliga med många i Biet. Vi äro här i orten icke nöjda
med tidningen, ehuru vi ej heller misskänna åtskilligt godt deruti.
Vi hade väntat något allvarligare.
Häradshammar d. 25 jan. 1850.
Ur något som jag försökt att läsa, men ej förmått, måste
ag meddela dig små utdrag, på det du må kunna förstå huru
andelig vältalighet är beskaffad efter Sv. Akad:s mått. Det är ur
Thomanders predikningar. Du vet, att Sv. Akad. åberopat dem
såsom ett af hans anspråk på den honom tillerkända medaljen.
Frågan är om att synd och mörker är en fångenskap, ett
träldomens tillstånd: »Icke kan den kallas fri eller råda sig sjelf,
som är blind och icke vet hvart han går. Den första snara, som
lägges för hans fot, fäller honom ju; och den första afgrund,
hvars brant han besöker, är ju färdig att uppsluka honom. Att
vara inne med denna verlden och aldrig kunna göra sig henne
qvitt, utan hafva verlden till sin tanke, verlden till sitt bekymmer,
verlden till sin lust och verlden till sin Gud och salighet —
hvil-ken ogenomtränglig mur, hvilken kyla, hvilken tyngd öfver
* Den sista Folkungen. Sorgespel i 6 akter. (Stockholm 1830).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
