Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian Stenhammar till Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afgörande strid. Kan hända att du ännu en gång, vid en munter
stund, griper dig an; åtminstone gör jag mig förvissad att du
uppmanar yngre ståndsbröder.
Du bör icke döma Riddarhusets tanke efter förra riksdagens
tystnad. Den nästa, förmodar jag, visar en annan sida; icke kan
hända i motsägande tal, ty du bör betänka att detta förslag kallas
konungens, och att ståndet till en god del består af tjenstemän;
voteringen, hoppas jag, skall visa huru ogillande tänkesättet är.
Stenhammar till Rääf.
Häradshammar d. 28 okt. 1865.
Jag har inträdt i mitt 83:dje år; godt är att min tid icke
kan vara lång. Det nya Sverige, som allt mera utbildas, är icke
mitt land. Aftonstunderna begynna blifva mig mycket långa —
ögonen ömtåliga för ljusskenet; jag känner mig så isolerad och
ensam, utan någon enda umgängesvän, åt hvilken jag kan
meddela mina hjertans tankar. Deraf mången stund, då sinnet är
tungt och grubblande. Framför mig står ofta den tanken: månne
det är försynens mening, att vi skola återkomma till ett 1720?
Hvar finnes då den, som kan åter framkalla ett 1772? Eller
månne svenska namnet skall utslockna och våra barn måste lyda
ryssarnes czar?
Rääf till Stenhammar.
Forssnäs d. 2 nov. 1865.
Från riksdagen skall dig blifva meddeladt allt hvad jag får
veta, som ännu är obetydligt. Bänkmannavalet har gått väl, så
vidt jag kan döma med pluralitet af omkring 8 mot 5. Konungens
tal var hofsamt och kunde icke lindrigare vidröra den stora
frågan, då han en gång blifvit lockad att henne framställa. Hade
afsigten varit att henne våldsamt genomdrifva, skulle ej en
fortsatt proposition om treårig statsreglering blifvit lofvad, utan
farhågan för en extra riksdag lemnats sväfvande.
Landtmarskalkens och erkebiskopens tal voro vettiga, äfven
deruti att icke vid helsningarna hos medstånden låta vidröra det
ömtåliga ämnet, ett fel som tölpigt begicks af de två andra
ståndens deputerade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
