Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Säve till Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glada känsla som en botanist, när han första gången hittar en så
sällsynt planta som Norna borealis, eller när en jägare lyckas att
fälla en elg. Den kan också icke annat än vara smickrande för
mig, när hr Kammarjunkaren behagar försäkra, att det är mitt
lilla arbete *, som varit en bidragande orsak till, att denna vackra
samling blifvit gjord. Med den rättighet, eller kanske snarare
dristighet, som den redliga och kärleksfulla hängifvenheten till ett
studium gifver hvarje dess idkare, skall jag också taga mig den
friheten att begagna mig af den meddelade tillåtelsen att göra
några få anmärkningar och föreslå några förändringar**.
Upsala d. 20 nov. 1856.
Härmedelst får jag äran att återsända sista hälften af
Ydre-målet (L—Ö). Jag beder hr Kammarjunkaren derjemte att med
sin vanliga ynnestfulla godhet förlåta, att jag behållit ordsamlingen
så länge. I begynnelsen trodde jag också, att det icke kunde
hasta så mycket dermed, och sedan, något fram uti den
akademiska läseterminen, fick jag oförmodadt mycket att göra, så att
min tid togs nog strängt i anspråk. Jag inser nog, att författaren
mången gång kunnat känna behofvet af att hafva ordsamlingen
vid handen, samt att ett visst missnöje med det fördröjda
återsändandet således varit fullkomligt berättigadt. Det var mig
också derför i dubbelt afseende kärkommet, när jag d. 5 nov.
öfver Norrköping och Stockholm hade äran att ifrån hr Kammarj.
mottaga ett så dyrbart minne som »Beskrifningen öfver Ydre
härad»; emedan jag, utom det stora värde just en sådan bok för
mig eger, dessutom uti denna gåfva ser ett bevis på hr
författarens aktning, samt tillika deruti vågar se ett tecken på, att han
ädelmodigt öfverser med min, åtminstone till en del, alldeles
ofrivilliga långsamhet. Jag har ännu icke haft tid och ro att studera
mig in uti detta arbete och har också bestämt det till min
julläsning, hvartill det också för mig särdeles egnar sig — men
ehuru jag således ännu ej riktigt känner det, som dessutom är
* »De starka verberna i dalskan och gotländskan» (1854).
** Det utförliga bref, hvarur vi anfört ofvanstående utdrag är för öfrigt
af rent vetenskapligt innehåll. De framstälda anmärkningarna besvarades af
R. och gåfvo anledning till vissa modifikationer i den tryckta utarbetningen
af R:s skrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
