Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommentarer och Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■demiska operan Jorunder; författaren har skickat den till Eggert
för att förses med musik, hvarpå han gör sig så säker att han
utdelar hvarjehanda lärdomar och förmaningar, men jag skall
försöka att hindra det detta drafvel icke får ett så betydligt anspråk
på värde. Pjesen är allt för rolig; den vanliga balinvitationen:
»Folk, gån med dans och sång att dagens högtid fira», börjar
honom med en annan ordställning, och strax derpå följa fyra
charmanta fraser i 4 rader, hvarvid aktörens spel måste vara en
en liten bockning på hufvudet för det förbindande, armarnas
utbredande för det patetiska och en sprättning med foten för
sjelf-fömöjelse öfver det qvicka. Hela pjesen liknar närmast en
frä-sare som gör sina hopp än hit och än dit, ligger stilla en stund,
skuttar åter till, och dess slut är att gråpappershylsan förtäres
långsamt med en stinkande rök.» — Sid. 4, 8, 10, 11, 14, r5—
17, 251 — 257, 269.
Hartmansdorff, Jakob August von, född på hemmanet
Liarp i Adelöfs socken i Småland 1792, ingick efter aflagd
kansliexamen 17 år gammal i krigsexpeditionen och hofrätten; 1810
anstäldes han såsom kopist i den s. k. pomerska expeditionen,7"
1831 statssekreterare för ecklesiastikärenderna, 1838 hofkansler,
samma år landshöfding i Kalmar län, 1841 president i
kammarrätten, hvilket embete han innehade till sin död 1856.
Om Hartmansdorffs sista stunder skref en vän till Rääf (23
■dec. 1856):
»Vår president utandades sin sista suck den 21 kl. l/A till
6 på morgonen. Ända till sista halftimmen bibehöll han full sans
och styrka att uttrycka sig redigt, var lugn till sinnes och bad
■Gud, såsom han sedan flera dagar gjort, att snart få dö — kl.
•omkring 4 kunde man tycka att det egentliga dödsarbetet böljade.
En halftimme före döden sade han till sin hustru: Gud välsigne
dig och mitt fädernesland.» — Sid. 60, 111, 112, 115 (den på
midten af sidan förekommande hänsyftningen), 149, 164, 229,
230, 257—268.
* Under H:s vistelse i utlandet skref Stenhammar till Rääf (okt. 1813):
>Från Hartmansdorff har jag fått ett intressant bref. Intet politiskt, men han
berättar hur han varit hos Fichte och sofver på samma halmbädd med
Schlegel».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
